Göteborgsposten – 16 november 1870, sida 2

neutrernas politik fick öfvervigten; Englands hedersord betraktades af dess egna. statsmän och representanter för första gången som en fras, en trasmatta, på hvilken man kunde trampa efter behag. Danmarks integritet kränktes oaktadt vestmakternas garanti. Svagheten af deras allians var ett faktum. Frankrike måste ensamt taga principen om solkens sjelfbestämningsrätt på sin partage, för att icke förneka sin forntid, och det genomdref den så mycket omordade paragrafen 5 i pragerfreden, enligt hvilken befolkningen i Nordslesvig skulle genom frivillig omröstning få afgora öfver sitt öde. Vi vilja här icke dröja vi de märkliga händelser, som häraf föddes och af hvilka en scen den kanske mest afgörande, just i närvarande stund utspelas. Nog af, de ha ledt till en förklariog af England, att det är mera en asiatisk, än en europeisk makt, och till ett krig mellan Frankrike och Preussen, till ett krig som med hvarje stund visar sig mer och mer vara eett krig, hvilket skall algöra öfver de resp. ländernas maktställning. I skygd af denna kamp träder nu Ryssland, Europas onda genius, dess frihetsförqväfvande makt, fram. Det finnes de, som säga, att Preussen, att Bismarck köpt dess neutralitet i kriget med Frankrike med ettergifter vid Svarta Hafvet, kanske vid Ishafvet. Att vi icke kunna motsätta oss en sådan åsigt, bör vara klart, då vi veta, huu Proussen uppträdt i Polen och Danmark. Men äfven om så icke skulle vara, är det dock faktiskt, att Ryssland låter på nytt höra af sig. Det sträcker ej nu ut sin klo i Ishafvet, fastän Sverige-Norge stå på denna kant ensamma, sedan England blifvit en asiatisk makt och Frankrike blöder. Men det börjar zöra sig påmint i Svarta IIafvet i stället. Telegrammer ha flera gånzer antydt, att Ryssland vill ha det ofvan nämnda parisertördraget, som förbjuder en rysk flottas tillvaro i Svarta Hafvet, upphäldt. Under senaste dagarne ha dessa telegrammer antagit en anmärkningsvärdt bestämd ton. Vi vilja sammanfatta deras utsago. Straxt efter Frankrikes stora nederlag vid Sedan, berättades det, att ett närmande egt rum mellan Ryssland och Porten i Konstantinopel. Åt denna notis egnades ej någon vidare uppmärksamhet, om vi undantaga den österrikiska pressen. Det vill dock synas nu, som att Ryssland, befriadt från Frankrike och väl bekant med Englands smak för att vara ett fullständigt politiskt neutrum, gjort sitt inflytande i Konstantinopel starkt gällande, utan att Porten kunnat motstå det. Frukten häraf föreligger i den cirkulärnote, som enl. Neue Freie Presse skall vara af Ryssland utfärdad och i hvilken det underrättar makterna om, att det uppsäger bestämmelsen i pariserfördraget mot en rysk flotta i Svarta Iafvet, tilläggande, att samma sjelfständighet i detta fall, som Ryssland fordrar för sig, skall äfven tillkomma Turkiet. Att detta senare skall känna sig föga belätet med denna ryska gifmildhet, behöfva vi väl icke säga, men sedan Frankrike blifvit i grund sörsvagadt, måste Porten böja sig för Rysslands vilja. Times uppträder visserligen redan emot de ryska anspråken och säger, att alla de europeiska makterna undertecknat det i fråga satta pariserfördraget, hvarför de ätven skola motsätta sig en godtycklig annullering. Bladet betviflar äfven, att England skall bitalla den. Men England skall ej ensamt föra krig mot Ryssland — det skulle icke göra det, äfven om det icke hade Amerika i ryggen — Frankrike förmår intet, Italien är sysselsatt med sina inre angelägenheter och Preussen är f. n. upptaget med Frankrike. Den enda makt, som i förening med England skulle kunna uträtta något met Ryssland i denna sak, förutsatt att Preussen vore neutralt eller upptaget, skulle vara Österrike, hvars eget vara eller icke-vara äfven hotas af Rysslands framträngande i Orienten. Men är det en slump eller är det verkningen af en djupt anlagd diplomatisk intrig, att ett starkt tvistande nu uppsiått mellan Österrike och Preussen? Det är tydligt, att Österrike ingenting skall göra eller kunna göra mot Ryssland, om det känner sig osäkert i afseende på Preussen. Hvarför spänner då Preussen förhållandet till Österrike vid en så betydelsefull tidpunkt som den närvarande? Det är annars en kuriös anledning, hr Bismarck valt för en broutllement med Österrike. Bland de makter, som i Berlin förordade, att Preussen skulle antaga Englands förslag till stillestånd med Frankrike, var äfven Österrike. Detta dess förslag upptogs med stort missnöje i det preussiska högqvarteret, der man visade sig artig mot Ryssland, höflig mot England, likgiltig mot Italien och ovettig mot Österrike. Gretve Bismarck skickade stante pede en note till sin kollega och rival grefve v. Beust, i hvilken note det i och tör sig så olörargliga österrikiska rådet tillbakavisades i skarpa ordalag och med det betecknande tillägget, att Preussen Åså mycket mindre kunde ingå på de neutralas af Österrike antydda förslag, som makternas förhållande till hvarandra, isynnerhet Österrikes till Rysslands, icke voro de aldra starkaste. De preussiska tidningarne antyda, att enda WA —.—. nn—— — —A — — t