Göteborgsposten – 11 november 1870, sida 1

var ej kaptenens; det var hr Lenoble som stog upp för att välkomna henne. — Är pappa sämre? frågade hon, förvånad öfver kaptenens frånvaro. — Tvärtom, han är bättre och han har farit ut i en hyrvagn för att hemta frisk luft. Jag öfvertalade honom att åka ut. Han skall snart vara tillbaka. — Jog skref till honom att jag skulle komma hit i dag, men jag är mycket glad öfver att han är ute, ty jag är säker om att den friska luften skall bekomma honom väl. Vet ni om han var varmt klädd, hr Lenoble? — Han var insvept i rockar och schalar ända upp lill näsan. Jag hjelpte honom med påklädningen. Han såg ut som en ambassadör från Ryssland. — Huru vänligt af er att tänka på sådana saker! sade Diana tackaamt. — Och hvarföre skulle jag ej tänka på sådana saker? Tror ni ej att det är ett nöje för mig att hjelpa er far — för er skull? Diana började syssla med sin hatt och kofta och gick derefter till fönstret, der hon ställde sig att betrakta lamptändarens rörelser. — Hvilket förträffligt sätt att tända gasen de ha nu för tiden, anmärkte hon; huru mycket beqvämare är ej det än den gamla methoden med stegar! — Ja, utan tvifvel, sade Gustave i det han gick fram till henne; men tror ni ej, eftersom jag reser till Normandie i morgon, att vi skulle kunna tala om något mera intressant än sättet att tända gaslyktorna, miss Paget?