Göteborgsposten – 11 november 1870, sida 1

Apropos hvita huset, så är ingeni 64 Wiman återigen sysselsatt med att förändra luftvexlingsapparaten der. Första kammarens ledamöter voro missnöjda med eden friska vinden som omgaf dem, och refereoterna i begge kamrarne voro ock af samma skalmissnöjda. Nu göres ett nytt experiment. Under gipstaket anbringas ett af gles domestic gjordt spänntält, eller hvad det nu skall kallas. Genom detta skall den friska futten nedp:essas i salen, och så skola stormilarne uteblifva. Lyckas detta experiment, så kommer det att användas i Andra kammaren. Men det är i alla fall otvitvelaktigt, att bäst hade varit, om i stället för de stora förändringarne i det gamla riksdagshuset, ett nytt representanthus genast hade byggts, och dit går det väl med tiden. Huru det rätteligen är beskaffadt med ångkorvetten Balders maskin och ångpannor vet ännu ingen med säkerhet. Besigwingsmännen ha emellertid förklarat apparaten icke kontraktsenligt utförd emedan profresan har utfallit ofördelaktigt. Men det törefaller nästan otroligt, atv kapt. Carlsund skulle vid ångmaskinens konstruktion ha kunnat så misstaga sig, att då ett ängmaskineri af 2000 indikerade hastkrafter skulle förfardigas, detta vid besigtningsresan endast visade 1278 indikerade hästkrafter. Det blir väl nu kapten Carlsunds sak att både rädda sitt anseende och befria Motala verkstad från en ganska kännbar förlust; ty kan ej maskineriet aftlemnas i kontraktenligt skick, så är det klart, att det icke kan och får för Balders räkning mottagas. I dag, om vädret blir vackert — d.v.s. om det icke regnar, ty mera begäres icke — för hufvudstadens betolkning en representauon gratis i det fria, egentligen arrangerad lär hrr stadsfullmäktige. De skola då i kungsuädgärden oeskåda en målad dekoration föreställande Molins fontän, för att afgöra huru den kommer att der taga sig ut. De skola fungera såsom konstkännare. Hela saken är temligen kuriös. Fontänen, utford i gips, utstålldes i Industripalatset och tog sig charmant ut. Den ska vi ha atgjuten i brons och uppsatt på någon offentlig plats! sade alla, och många, litvade för saken och i god stamning tör tlltållet, subskriberade medel, ganska frikostigt. En komite fick saken om nand, och komitön i samråd med professor Molin lät samme konstnär, som var med om att gjuta Carl XII:s-monumentet, taga betattning med fontänens gjutning. Men då det storsta konstverket, figurerna, voro färdiga i brons, så var fonden i det närmaste slut, och då tyckte komitän, som rätt och skäligt var, alt när hurvudstaden fick ett konstverk till så stor del gratis, så borde den också göra resten, d. v. s. tillskjuta hvad som vidare behöts, omkring 17,000 rdr om Jag rätt minnes. Det ar frågan säger IIamle. De at stadsfullmäktige som båtva för utgiften — de se advokatfiskal Ljungberg såsom stadsrevisor trumskymta hotande! — skola måhända forklara att fontänen icke kommer att taga sig ral ut, och så blir det en tvist som ej kan slitas så lätt, ty i ena vägskälen lägges koustrerket, i den andra den strängaste sparsamhet, och hvilkendera väger mest? Segrar parsamheten, så — hvar skola då de vackra igurerna taga vägen? I riksmuseum kan deuna Jrupp ej uppställas, såsom alldeles för tung, men kanske dock som en illustration till det hufvudstadliga skönhetssinnet anno 1870. Göran. — —