Göteborgsposten – 10 november 1870, sida 2

henne förvirrad. Lyckligtvis hade de i detta ögonblick nått ändan af den lugna gatan och kommit ut på det mera lifliga torget. Ingenting mera blef yttradt förrän de uppnadde droskstationen, då Diana tillönskade sin följeslagare godnatt. — Jag far tillbaka till Normandie om en vecka, miss Paget; skall jag få träffa er innan jag lemnar England? — Jag vet verkligen ej; det är ju alltid slumpen som sammanför oss— Ja, naturligtvis, alltid slumpen, svarade Gustave småleende. — Jag är ledsen öfver att ni ämnar lemua England — för pappas skull. — Och jag är äfven ledsen deröfver — för min egen skull. Men, ser ni, då man har döttrar och jordbruk och ett slott, måste man vara på sin plats. Jag kom till England blott för en vecka, och jag har varit der sex. — Ni har således funnit mycket som roat er i England? — Nej, mademoiselle, men mycket som intresserat mig. — Det är nästan samma sak, eller hur? — Tusen gånger nej! Att vara road och att vara intresserad — ah, det är en himmelsvid skilnad mellan de båda begreppen. — Verkligen! Godnatt, hr Lenoble. Var god bed kusken köra så fort han kan utan att anstränga sina hästar. Jag är rädd att jag kommer nagot sent, och att mina vänner äro oroliga för min skull. (Forts.)