ej var fransman och som kunde visa kreditiver från mr Washburne, har deremot general Trochu bestämdt vägrat att bifalla någon vidare afresa från Paris, i betraktande deraf, att om manga främlingar vill begifva sig derifran, skulle deras aflägsnande ådraga sig uppmärksamhet och möjligtvis ha en nedslående inverkan på befolkningen i Paris, som skulle tro att de begåfve sig derifrån för att undvika hungersnöden. Generalen har dock sedermera gifvit vika för påtryckningen och på Thorsdags morgon skall det bli en utvandring af engelsmän och amerikanare samt några andra utlänningar. Jag vet ej huru stort det autal amerikanare är som lenmar Paris, men af engelsmannen ha 120 stycken begärt sina pass. Mr Wodehouse och öfverste Claremont, de sista representanterna af engelska ambassaden, resa härifrån, och mr Washburne skall, som jag förmodar, ej dröja länge innan han följer deras exempel. m stor mängd af dem, som innan belägringen riktigt började, voro fullkomligt nöjda med att bli inspärrade i Paris och möjligtvis bombarderade, har börjat upptäcka att belägringen är mycket tråkig i mer än ett afseende. De få utkorade, som kunna få sauf-conduits att taga dem utanför befastningarne, ha då och då retelsen af en skärmytsling, mer eller mindre betydande. att krya upp sig med, eller åtminstone kunna de taga sig en ridt till fästena och se på huru man skjuter.