Göteborgsposten – 10 november 1870, sida 2

den alltid i en thåkopp, emedan detta såg mera respektabelt ut. — De stackars brefdufvorna hotas nu af ett grymt öde. Alltid skall det finnas någon elak prins, hvilken kallar demonen på förtviflans ö till hjelp i sina planer. Demonen är en fiende till kärlek och frid samt blott alltför beredvillig att visa utvägar, genom hvilka hjeltars och bjeltinnors beräkningar kunna störas. Så har den elake tyske konungen kallat denne demon till sin hjelp; demonen har rådt honom att skicka efter hökar, och Paris är nu omsväfvadt af dessa roffoglar, hvilka såsom luftens uhlaner skola falla öfver dufvorna, då de komma tillbaka, och slita dem i stycken. Men om det finnes demoner på förtviflans ö, finnes det äfven goda fåer som gynna våra önskningar. En god fåe har hittat på ett nytt hjelpmedel — hunden. Det finnes ett slags hundpost eller hundkurirer i Belgien. som användas vid smuggling. Hundar skola nu föras till provinserna i ballonger. Bref skola bindas fast vid deras halsar, och sedan skola de släppas lösa för att tinna sin väg tillbaka till Paris. Stackars hundar! Hvad ha de väl för utsigtjatt komma igenom de preussiska linierna? Jag tänker preussarne skola skjuta hvarenda hund de få syn på. Apropå brefbefordring! Jag skickade er ett bret i en ballong kl. 2 i dag (Thorsdag) med en person som, om allt ginge väl, borde vara i London i morgon natt. Upp gick ballongen med en vind, som skulle föra den mot Belgien. Men den hade knappt hunnit höja sig, förrän vinden kastade om, och vår törmodan är nu att ballongen sväfvat af bortåt Schweitz. Men ingen kan veta — den torde äfven ha farit till Lothringen eller Elsas till tyskarnes uppbyggelse. I ett annat bref, af äldre datum, skrifver samme korrespondent bl. a. följande: Hittills ha parisarne endast kunnat visa huru grymt de blitvit smadade af dem, som förklarade att de skulle gifva sig eller åtminstone afsatta den bestående regeringen, så snart de ej längre kunde få färskt smör och grädda till frukost. Dessa läckerheter med många andra ha längesedan försvunnit eller stå i så högt pris, att de ej kunna erhållas af andra än dem som äro mycket rika. För ett par dagar sedan kostade smör som ingalunda var godt, 12 francs pr (l. En mycket liten kyckling kostar 5 francs, en kanin 20 francs o. s. v. Taxan på kött är bestämd genom lag, men förrådet deraf är ytterst begränsadt. Jag har nyligen fått höra att köttrationerna äro olika i olika arrondissementer. I några arrondissementer äro de dagliga köttrationer, som hvar och en kan tå, större än i andra, hvilket, som jag förmodar, härleder sig af olikheten i folkmängd; detta kan synas vara en dålig hushållning, men är nästan oundvikligt vid utförandet af ett företag som är så nytt och så gigantiskt som den officiella utdelningen af kött öfver hela Paris. Men öfverallt äro förråderna mycket inskränkta och svårigheten att erhålla kött så stor, att många personer, äfven bland dem som regelmässigt under hela sitt lif ätit sådant två gånger om dagen, lugnt underkasta sig sitt öde och lefva alldeles utan detsamma. Ännu finnes ej ringaste tecken till brist i allt som hör till mjölmat. Jag kan ej förstå huru restauratörerna bära sig åt, men åtskilliga af dem gifva tortfarande ganska goda middagar till de gamla priserna — Diner de Paris, till exempel, lemnar soppa, hors dieubres, fisk, två rätter köttmat eller vegetabilier efter behag, salad och desert för 43 fres, deri inbegripet en butelj vin, som, om också ej af prima sort, dock kan drickas utan att man behöfver trukta för följderna deraf. Voisin utmärker sig ej mindre, ehuru efter ett olika system, och jag har låtit mig berättas att på nästan alla de bästa restaurationerna kan man få en god middag till nära nog de gamla priserna. Det finns vanligtvis så mycket oxkött på matsedlarne, att jag verkligen emellanåt har misstänkt att det varit hästkött jag förtärt; men connoisseurer försäkra mig att jag haft orätt, och att förrådet af oxkött på restaurationerna är fortfarande ymnigt. Så länge detta sakernas tillstånd varar, skall man neppeligen ha någon kannins af att belägringen börjat på allvar. Hvad de mycket fattiga beträffar, kunna de erhålla matpoletter gratis till en af cantines natlonales. En landsman har berättat mig, att han försökt en at dessa cantines och blifvit törvånad öfver den, i betraktande at priset (de som ej ha poletter betala en bestämd taxa), goda beskaffenheten at de varor som der erhållits. Han fick en tallrik bouillon samt bröd af bästa sort, en annan tallrik tjock potatissoppa samt groft bröd för två och en half pence. Som man således kan finna, äro vi ännu allesammans, både rika och fattiga, temligen långt ifrån hungersnöden. Jag gjorde denna morgon ett besök hos den stora internatione la ambulans som blitvit bildad i Palais de PIndustrie och fann med glädje, att der ej funnos många sårade — det vill säga i proportion til antalet platser. Der finnas, efter hvad man sade mig, ötver 1200 bäddar och såvidt jag af en hastig promenad genom de olika atdelningarne kunde döma, var ej en temtedel af detta antal besatt. Anordningarne för de sjukas vård voro beundransvärda. Centralsalens stora höjd och vidstrackta dimensioner göra att ventilation med ovanlig lätthet kan åstadkommas. Vi ha dock så många ambulanser at alla slag och olika storlek, att det är omöjligt att af antalet bäddar som i en eller annan at uem äro upptagna, bilda sig ett begrepp om antalet at de sårade 1 Paris. Man kan knappt gå sjutiofem steg utan att träffa på ett hus, öfver hvilket det röda korset är synligt. Nästan alla teatrarne äro ambulanser; åtskilliga af aktriserna arbeta lika nitiskt i sin nya roll at sjuksköterskor, som de någonsin gjorude på tiljan. De flesta af de stora hotellerna, utrymda genom ex-kejsarens vänners och anhängares flykt, stå nu alla i ordning för mottagande af särade män, ehuru, som jag tror, ännu högst få äro anvanda. I allmänhet ha de-sa åtgärder vidtagits at ett rent barmhertighetsmotiv, men undantagsvit begaggnas det röda korset endast i hopp att det nan tjena till skydd för egendom, i händelse preussurne intränga i Paris. Det har åtven kanhända antagits till passande förevänning af den klassens tolk, som heldre aser en strid än deltager i den. Antalet infirmiers har länge vida öfverstigit behorvet. Vid de talrika försök jag gjort att sjelf bli inskrifven bland dem, såsom enda sättet att komma utom betästningarne, har jag alltid erhållit samma svar: -Service completn. Då det knappast är möjligt, att dessa goda samaritaner allesammans ku na besitta egenskaper, som särskildt äro passande för vården ar sjuka och strade, börjar det röda korset betraktas med misstänksamhet, såsom en möjlig förevänning att rädda sig undan gevärskulorna. För alla amerikanska och engelska undersåter är nästa Thorsdags morgon den sista möjligheten öppen att komma uran Paris. Under en tid tycktes det tvifvelaktigt, huruvida någon skulle tillåtas begutva sig derifran. Mer än en engelsman at mina bekanta skickades tillbaka till Paris at preussarne, Ä TFrÖCHU Savn täraudud mad att nass at oonor