Göteborgsposten – 9 november 1870, sida 1

Diana tyckte om honom och äfven, beundrade honom, men det var från en allmän synpunkt. Han tycktes henne vara en person, lika vida skild från hennes eget lif, som ett porträtt hvilket hon ena dagen sett och beundrat i ett tafvelgalleri, och hvilket den andra var utplånadt ur hennes minne. Det var endast en punkt som rörde Gustave Lenoble och som allvarsamt sysselsatte hennes tankar, nämligen beskaffenheten af hans förbindelser med hennes far. Detta var ett ämne som mycket oroade henne. Hvilka förhoppningar hon än hyste för framtiden, kunde hon ej tillsluta ögonen för det förflutna. Hon visste att hennes far under aratal lefvat på andras bekostnad — än genom ett affärsknop än genom ett annat. Huru hade denne godsegare från Normandie råkat i kaptenens nät, och hurudant var beskaffenheten af det nät hvari han fastnat? De talrika affärssamtalen väckte i förening med det synbarligen växande modet hos hennes far den öfvertygelsen hos henne, att någon stor plan var å färde, något affärsföretag, kanhända ej helt och hållet hederligt, kanhända tillochmed hederligt, då det betraktades från den sangviniske spekulantens synpunkt, men hvari Gustave Lenobles förmögenhet skulle riskeras. — Det är lika lätt för min far att bedraga eig sjelf som att bedraga andra. Denne Lenoble är utan tvifvel obekant med de engelska affärsförhållandena och skall lätt tro hvad pappa säger honom. Han är så öppen, så tillitsfull. Det skulle vara hårdt om han finge lida förluster genom sitt förtroende till pappa. (Forts.)