Göteborgsposten – 7 november 1870, sida 1

erade, har äfven lifligt sysselsatt ooh sysselsätter ännu vårt för alla stora händelser vakna folk. Anledningarne dertill äro flera. Först och främst består det en solidaritet mellan nationerna, hvilken gör, att hvad som rör sig hos det ena folket äterverkan på det andra. Denna solidaritet är ett af den nyare tidens fenomener, framkalladt genom den nära andliga och materiela förbindelse som nu eger rum tolken emellan. För det andra måste kampen komma att bli af stor betydelse för Europas framtida politiksa gestaltning, i det att den skulle komma att afgöra öfver de i densamma deltagande staternas maktställning, hvaraf återigen skulle följa ett afgörande öfver hvilket politiskt system, som hädanefter skulle bli det bestämmande: det som hvilade på folkens sjellbestämning eller det som grundade sig på en erötringens formenta rätt. Detta afgörande intresserade oss här desto mera, som Preussen med eröfringens rätt tillryckt sig en del af Skandinavien, hvilken det genom fördrag, på Frankrikes ullskyndelse, förbundit sig att återlemna, sedan befolkningen sjelf genom allmän omröstning uttalat sig, utan att dock hatva uppfylit denna sin högtidligt ingångna förpligtelse. Till sist gjorde denna maktduell oss till intresserade åskådare derutinnan, att vår egen regering, drifven at nationens kraftiga påtryckning, under Krimkriget uppgitvit sin genom Carl Johan inledda politik, hvilka stödde sig på Ryss land, och anslutit sig till vestmakterna, hvilka genom Novemberfördraget gjort sig till garanter för okränkbarheten at den skandinaviska halsons närvarande gränser. En af dessa vestmakter är Frankrike, hvars inträdande i en duell med det militära Preussen skulle afgöra dess maktställning och dermed äfven dess förmåga att kunna upprätthålla sitt ord i afseende på det oss skyddande fördraget. Det fanns således grundade skäl till den djupt intresserade stämning, hvarmed svenska natienen emottog underrättelsen om krigsutbrottet; och det fanns äfven stora skäl för, att derna stämning gaf sig tillkänna i en vak: nande hjflig medkänsla för Frankrikes sak. Så allmän var denna sympati, att ett sorl at förvåning ljöd genom hela landet, då Göteborgs Handelsoch Sjösarts Tidninge utkastade den paradoxen, att, om Sverige skulle komma att af händelsernas tvång ryckas med in i kampen, dess plats vore på Tysklands sida, hvilket egentligen skulle vara på Preussens och dess allierades sida. Denna förvåning öfvergick till ett enstämmigt ogillande, då tidningen i samma vefva utslungade de kårdaste beskyllningar mot Frankrikes ledande män. Alldenstund detta uppträdande först upptogs i landsorten som ett bevis på de åsigter, hvilka i Göteborgs samhälle gjorde sig gällande och särskilt å dess Börs, skyn dade Göteborgs Posten att förklara nämnda tidnings hållning icke representera hvarken sambället i dess helhet eller Börsen. Vi tro, att Handelstidningen sjelf tydligt såg, au så var förhållandet; men då hon det oaktadi med en häftighet, som ej kunde undgå au väcka förvåning, förfäktade sin paradox och sjelf retade sig till ytterligheter, måste naturligtvis följa, att den öfriga delen af pressen inlade sin protest mot dess uppträdande, at hvilket man i Tyskland begagnat sig. Ord gaf ord, och en het strid levererades inom pressen, hvilken började alltmera väcka uppmärkeamhet äfven annorstädes, tills händelsernas drama så uteslutande tog uppmärksamheten i anspråk, att diskussionen öfver detsamma slappades. Efter cerneringen af Paris har åter en stiltje inträdt i de hvirflande händelserna, och Svensk Tidskrifts ene utgifvare. hr Forssell, har begagnat densamma till att i en uppsats, kallad ÅTyskland, Frankrike och Sverige lemna sitt bidrag till den allmänna diskussionen häröfver, hvilken uppsats, utmärkande sig för ett bemödande att åstadkomma en lugn argumentering, ställer sig på det tyska enhetssträfvandets ståndpunkt gentemot Frankrike och vill ådagalägga, att den allmänna meningen af pressens majoritet inledts i en skef riktning. I det vi egna vårt erkännande åt hvarje värdigt uppträdande i sak, äfven då det är riktadt mot den mening, vi tör egen del biträdt, anse vi oss med anledning af hr Forssells artikel böra till densamma göra några erinringar, sålunda äfven belysande vår egen gtällning till och unnfattning af det giganfiska