Göteborgsposten – 7 november 1870, sida 1

tresse för kapten Pagets dotter, om ej hans sympatier förut blifvit väckta för henne. Förhållandet var verkligen att kapten Paget under sina samtal med egaren af Cötenoir med mycken vältalighet ordat om sin moderlösa dotter, och hr Lenoble som hade döttrar, hvilka äfvenledes voro moderlösa, hade lyssnat med stort intresse. — Jag har hört mycket talas om er, miss Paget, och om den tillgifvenhet ni hyser för er far, sade Gustave hastigt. Det är ingentiog som han heldre talar om än er godhet. Diana rodnade och Dianas far rodnade äfven. Denne erfarne diplomat märkte att situationen blef brydsam och skyndade att draga sig derur. — Ja, sade han, min dotter har varit heroisk. Från sin tidigaste ålder har mitt stackars barn sökt stå på egen grund, för stolt, för ädel att vara en börda för en far hvars kärlek skulle ha gifvit allt, men hvars tillgångar blott kunde gifva obetydligt. Och nu kommer hon till mig från sitt hem bland främlingar för att förljufva tiden under mitt lidande. Jag önskar att era döttrar måtte bevisa sig lika värdiga er kärlek, hr Lenoble. — De äro snälla flickor, svarade fransmannen, men för dem har lifvet varit idel solsken. De ha aldrig kännt en sorg utom då deras mor dog. Jag önskar att de måtte bevisa sig lika ädla i motgången som miss Paget visat sig. Detta var mer än Diana kunde uthärda utan något slags protest. — Ni får ej taga pappas beröm efter bokstafven, hr