Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 1

—— — i ofantlig beskattning för sina egendomar, hvilka j dock nu lemna ingen eller ringa afkastning. ; Afven vår hutvudstad går framåt, det kan ej bestridas. Nu senast har den blifvit föri sedd med en ny spanande polis-. Hvem som har organiserat den och försedt den med instruktion är dock insvept i det djupaste mörker; men så mycket är visst, att med den har ölverståthållaren alls intet att skaffa. Funktionärerna tillhöra uteslutande det älskvärda könet och — derom äro alla ense — ett nytt tält har öppnats för qvinnans verksamhet. Åtskilliga folkskolelärarinnor — huru många är icke med visshet kandt — hafva företagit sig att inom sina distrikter anställa efterspaningar huruvida föräldrar, anförvandter och målsmän äro i den ekonomiska ställning att de kunna ha råd betala en ifrågaställd terminsafgift. Visitationsätgärdens syftemål står likvisst i strid med den antagna grundsatsen om algistsfri undervisning i folkskolan. Visitationsbestyret, naturligtvis ganska mödosamt, har väckt harm och har äfven ådragit lärarinnorna obehag, ty der de kommit på besök har debetssedeln framtagits, å hvilken hvar och en mantalsskrifven person är påförd dels 55 öre pr bevillningsriksdaler efter andra artikeln för stadens folskolors behot och dels dessutom vissa ören, efter samma beskattningsgrund, för folkskolan i den församling der man är mantalsskrifven. Naturligtvis gjordes den frågav: hvem. har anbesallt de respektive skolmamsellerna det odiösa bestyret? Man var snar att derpå svara: folkskoleinspektören Meijerberg, emedan, sade man, hela den talrika folkskolelärarinnekåren står under hr Meijerbergs befäl. Nya Dagl. Allehanda tvekade också icke att, då visitationsbestyret omnämndes, rikta klandret för den tilltagsna ätgärden mot hr Neijerberg. Men han har i nämnde tidning afgitvit det bestämda förklarandet att en dylik befallning icke blifvit af honom gitven. Ett så kategoriskt svar väckte naturligtvis stor öftverraskning. Emellertid anmärkte Dagl. Alleh. ganska rikligt att hr M:s svar rvar alldeles för kort. På eget bevåg ba väl icke lärarinnorna upptradt såsom spanande? Någon skall väl dertill ha uppmanat dem, men hvem är då denna mystiska någon? Hvem har vågat tränga sig mellan barken och trädet? Man skall möjligen anmärka, att det som fattas i hr Meijerbergs förklaring — i hvilken sjelfva faktum ju icke förnekas — lätt kan suppleras, om man blott vänder sig till de spanande lärarinnorna; men i så fall bör erinras, att deras ställning är så pinsamt prekär, att de ganska säkert skola undandraga sig allt svaromål lör att undgå än flera obehag. Om de antydda visitationerna voro för hr Meijerberg obekanta, så torde han både om deras tillkomst och upphofsman ganska lätt kunnat få kunskap at de under honom lydande lärarinnorna, men han tyckes ej hafva anlitat denna utväg — möjligen derföre att någon finnes för hvilken hr M. nödgas böja si Åtskilliga tecken antyda att den nye ecklesiastikchefens lyckligaste dagar redan tagit slut. Hans val af ledamöter i den komite som skall revidera skolstadgan har ganska strängt klandrats. Samtlige ledamöterna äro — det erkännes obetingadt — bögst aktningsvärda och åtskilliga mycket framstående; de representera olika åsigter i den fråga som de skola behandla, så att Åandarne nog skola drabba tillsammans, derom är intet tvifvel, men man befarar att just de andar som man önskar skulle komma o vanpå, skola i drabbningen duka under, ty man tor sig veta au de klassiska andarne äro talrikare och starkare än de realistiska andarne. Man antager derföre såsom afgjordt, att det blifvande betänkandet icke skall gå i den riktning som man önskar. Måhända hade det varit bäst om statsrådet Carlson fått behålla ecklesiastikportlöljen — hvarsore den tråntogs honom vet man just icke ; men det vet man att han icke var obenägen att intaga en förmedlande ställning till de olika opinionerna, och att han gerna fogade sig etter en bestämd uttalad opinion. Det var ju en besyunerlig tillfällighet att br Josephson i sitt i flera afseenden ganska förtjenstfulla arbete Vära Teaterförbållanden hade icke väl ordat om de olidliga qval som hr Lundqvist har underkastats i tre år, derlöre att han alltjemt lofvats tå gå i elden som Rienzi, men alltjemt blifvit gäckad i sina förhoppningar, ett förfarande