Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 2

— Han är just min man; tänkte Horatio Paget, och tidigt nästa morgon begaf han sig till hr Fleurus kontor, försedd med alla dokumenter rörande Haygarthska arfvet. Hans samtal med den lille fransmannen var långt och tillfredsstallande. På vissa vilkor rörande framtida belöning, hvilken skulle vara beroende af framgången, var hr Fleurus villig att egna sig åt kaptenens tjenst. — Att börja med måste vi finna det lagliga beviset på denne Matthew Haygarths giftermål med modern till detta barn C. som efterät blef gift med Meynell, och derefter skola vi öfvergå till Susan Meynell. Hennes skrin kom ifrån Rouen — det veta vi. Utan tvifvel kom hon sjelf från samma plats. Således är det i Rouen eller i närheten af Rouen vi måste söka hennes spår. Låt mig se: hon dog 1835, det är en lång tid. Att söka få reda på enskildtheterna af hennes lif är lika svårt som att dyka i oceanen för att finna den förlorade lasten af ett skepp som gått till botten, ingen vet hvar. Men för en man som verkligen är erfaren i sådana saker är ingenting omöjligt. Jag skall finna rätt på spåren efter er Susan Meynell inom mindre än sex månader, beviset på hennes giftermål om hon var gift, hennes barn om hon hade några barn. Inom mindre än sex månader — tiden syntes väl lång för den otålige Horatio. Men han visste att sådana efterspaningar nödvändigt måste gå långsumt, och han öfverlemnade saken i sin nye allierades händer med en känsla af att han gjort det bästa som kunnat göras. Derpå följde för Harastio Pget två månader of fålia förhidan på