Göteborgsposten – 31 oktober 1870, sida 1

GEeeneral Werders sramryckande mot söder, väl 15 mil, skild trån sina understödstrupper och hjelpkällor, var emellertid ett vågsamt företag, som endast kan förklaras af det djupa förakt, man inom tyska armåerna hyser för de franska krigarne. NMan bör neml. erinra sig, att han skjutit sig in mellan tre stora fästningar: Belfort, Langres och Besangon, och så godt som alldeles uppgifvit sitt återtåg mot norr. Den af 14:de tyska armåkåren passerade terrängen är bergig och skogbevuxen samt erbjuder sålunda de bästa vilkor för det af friskyttar anförda och af en ursinnig befolkning understödda lilla kriget. Antagligen har den Werderska kåren, som sålunda vågat sig in i gapet, angripits af dels trupperna under Garibaldi från Besangon och dels af tillskyndande förstärkningar från Langres och Beltort, hvilka afskurit den från Epinal och angripit den i ryggen och flanken, så att den först måst vika ifrån trakten kring Besancon upp till Montbeliard (straxt söder om Belfort), der en andra strid stått, i hvilken några hundra tyskar trängdes in öfver den närbelägna schweiziska gränsen. Redan för en vecka sedan skref en tysk militärskriftställare, att Werder möjligen kunde råka illa ut i närheten af Besangon, och yttrade, att en motgång lätt skulle kunna leda till en katastrof, ty om badensarne skulle förlora en slagtning vid Oignonfloden, så skulle garnisonerna från Belfort och Langres i förening med betolkningen börja en aktion, som skulle kunna bli ödesdiger för den tyska kåren. Man kände då ännu icke Metz så snara fall, genom hvilket frukterna at den nyss vunna segren, ifall underrättelsen derom bekräftar sig, helt visst blir ringa, ty betydande