Göteborgsposten – 31 oktober 1870, sida 1

———— — — förut kommit till Xertigny (straxt SV. om Epinal). Det franska nationalgardet i Epinal gjorde ett svagt motstånd, men drog sig derefter äfven tillbaka till Xertigny, tvingadt af det öfverlägsra fientliga artilleriet. D. 13:de anlände prins Wilhelm och den badensiske krigsministern Beyer till 14:de umkårens högqvarter i Epinal. Då general Werder rapporterade detta till Versailles, tillade han, att han d. 15:de skulle fortsätta sin operationsmarsch. D. 14:de hade badensiska kåren således en rastdag. General Cambriele tillbakavikande koncentrerings-strategi tyckes hafva hos regeringen i Tours framkallat icke oberättigade betänkligheter, och eftersom Garibaldi härunder anländt dit, blef han genom ett af Gambetta undertecknadt dekret af d. 16 i Cambriels ställe utnämnd till befälhafvare öfver Vogeserarmeen. För att återupprätta det sjunkna modet, begaf sig Gambetta sjelf d. 17:de till Besancon, och det var i sjelfva verket hög tid, att en kraftig hand här ingrep. Korrespondenten till den garibaldiska tidningen Movimento emnar i ett bref från Besancon af d. 17 Okt. en sorglig skildring af Vogeserarmens tillstånd. Garibaldi, som först uppslagit sitt högqvarter i Döle, vid Doubsfloden, måste skyndsammast begifva sig till Besangon, der friskyttarne och trupperna hotade med att upplösa sig. Samtidigt, d. 17:de, inrapporterade redan prefekten i Gray, att tyskarne hotade platsen Fougerolles (mellan Epinal och Vesoul). D. 18:de besatte tyskarne sjelfva Vesoul; fransmännen drogo sig, enligt general Werders rapport, vid badensarnes annalkande under flykt tillbaka mot Belfort och på jernväg till Dijon. Jernvägen Vesoul och Belfort asbröts samma dag af de tyska trupperna. Under det tyskarne sålunda stodo i Vesoul d. 18:de, befann sig allt ännu i den största oreda och upplösning i det endast c:a 5 sv. mil derifrån belägna Besangon, hvarest Garibaldis arme skulle bildas. Korresp. till Movimento skildrar på ett afskräckande sätt spillrorna af Cambriels arme; denne general bade genom sin brådskande flykt förlorat ej allenast sin tross, utan äfven sin ammunition och 5,000 Chassepotgevär. Garibaldi var lifvad af den bästa vilja och organiserade modigt och med förtröstan på framtiden sin nya arme, 10,000 man, mobilgardister, frivilliga och fri skyttar, stodo redan färdiga i Besangon. Han saknade dock officerare. Garibaldi bildade sin generalstab af Canzio, som har befäl öfver nögqvarteret, och af Trappoli, som han utnämnde till chef tör generalstaben. Gattorno och Vivaldi-Pasqua, Basso, Pantallo och den transke öfversten Bordon voro äfvenledea i högqvarteret, dit Menotti Garibaldi väntades. Sartorio bade stannat qvar i Dröle, tör att organisera några sappörkompanier. Äfven general Sirtori väntades — allt bekanta namn från de garibaldiska krigsäfventyren. Telegrafen har under tiden meddelat Fordre de bataille för Garibaldis arm. Den bestod, enligt en Movimento tillkommen skrifvelse från Döle af d. 18:de, af trenne brigader, af hvilka den första, under polske generalen Bossaks befäl, består af ew regemente mobilgardister och en bataljon friskyttar under Orenses befäl. Vid denna senare skola många engelsmän och spanjorer finnas. Den andra brigaden kommenderas af öfverste Marie; den består nästan uteslutande af fransmän. Den tredje brigaden, under befäl af Menotti Garibaldi, är bildad af ett regemente franska mobilgardister, två bataljoner italienare under Stallo och Ravelli samt en bataljon Nizzarder under de May. Med hvardera brigaden är förenadt ett kompani genietrupper. Redan d. 19 stodo tyskarne, hvilka tramryckte i trenne kolonner, med högra flygeln i Gray vid Saone, deras förtrupper befupno sig samma dag vid Oignon-linien, en biflod till Saone som flyter en å två mil paralelt med Doubsfloden. Tyskarne skola ha sprängt broarne öfver Oignon, hvilket lät sluta till, att de ville intaga defensiven. D. 22 stod en strid vid Voray och Cussey. Båda dessa platser ligga vid Oignon, der de från Vesoul kommande vägarne öfrverskrida denna flod. De franska uppgifterna skildra striden som oafgjord; de tyska uppgifterna säga, att fransmännen kastades öfverallt ur sina positioner. General Werders framryckande mot söder, väl 15 mil, skild trån sina understödstrupper och hjelpkällor, var emellertid ett vågsamt företag, som endast kan förklaras af det djupa förakt, man inom tyska armserna hyser för de franska krigarne. Man bör neml. orins-a Am At han ön 6 ar