Göteborgsposten – 31 oktober 1870, sida 1

Vv :00077fff 4 — 2— M—— CW — truppmassor kunna nu detacheras från belägringsarmån utanför Meta och med öfvervåäldigande makt öfverfalla de garibaldiska skarorne. Afsigten! med dessa operationer har naturligtvis varit den, dels att söka framtränga och afskära sstyskarnes kommunikationslinier, dels att framtränga i ryggen på den tyska armåen utanför Metz och undsätta Bazaine, så att denna skulle kunna slå sig igenom. Detta hopp är nu förbi. Det var emellertid en solglimt och namnet Garibaldi glänser åter i romantiskt skimmer. Fredsförhoppningarne äro icke stora, och man må göra sig förtrogen med tanken på, att kriget skall tortfara, fastän vi i sanning icke kunna skönja någon ljusnande strimma till en ny dag för de franska vapnen under detta krig. Det är segrarens oböjlighet, som försvårar en öfverenskommelse, och det är anmärkningsvärdt, att fullständig tystnad iaktages i afseende på de mellan Thiers och Bismarck i Versailles pågående underhandlingarne om ett vapenstillestånd. Men det skymtar fram ur de tyska tidningarnes språk, att Bismarck i det väsendtligaste fastbäller vid samma vilkor för ett stillestånd, som han uppstälde inför Favre i Ferrieres, nu stödjande sig äfven derpå. att Metz fallit. Af Jules Favres senaste, af oss häromdagen meddelade cirkulär finna vi emellertid törst rätta naturen af dessa vilkor, hvilka Favre med all rätt kunde betrakta som oantagliga. Det hette först, att Bismarck fordrat besättandet af Strasbourg, Toul och Verdun; nu finna vi — och det är onekligea besynnerligt, att Favre icke genast framhöll en så vigug omständighet —, att Bismarck ej ville tilläta, att sientligheterna inställdes längre tid än 44 timmar och att han fordrade, att de belägrande tyska armeerna skulle tillåtas souragera, under det atk de belägrade fransmännen förnekades rätlen att proviantera, och att Elsas och Lothringen icke skulle tillåtas skicka representanter till konstituerande församlingen. Vi hatva förut framhållit såsom naturligt, att Paris, i händelse af ett stillestånd, måste rå proviantera, emedan annars kriget, genom utbungringen, faktiskt forttor. Ja, ännu mera, sulleståndet skulle annars vara för den belägrade armeen värre än kriget, emedan den ej skulle få begagna sitt vapen, striden, utfallen, under det fienden skulle fritt använda sitt förfärliga vapen: utbungringen. Det är väl icke sannolikt, att man i Paris skall om Bismarck fastnäller vid denna fordran, samtycka dertill, innan man pröfvat vapenlyckan med en stor lagtning. På en sådan har general Trochu ! sitt at oss förut meddelade bret till mairen i Paris förberedt sinnena. Det skall bli en körtärlig och en ödesdiger strid, på hvars lyckliga utgång för fransmännen man nu ej kan hysa något tillitstullt hopp, om striden icke står redan nu, innan nya förstärkningar från Metz hunnit tillstöta de belägrande. De radikala i Paris fordra också oaflätligt, att trupperna skall kastas ut i denna strid, men Trochu har hållit tillbaka, emedan hans arme saknat tillräckligt artilleri. De oerhörda ansträngningar, som gjorts i den franska hufvudstaden, för att skaffa kanoner i massa, ha xanske nu afhjept denna brist, och de strider, som tyskarne åter velat se levereras på Paris gator, ha antagligen endast utgjorts af påzående itriga artilleriotningar, desto nödvantigare som artillerimanskapet är nytt och pvant. Trochu går metodiskt till väga och vill ej onödigtvis uppoffra sina krafter, Frankrikes sista hopp. Journal Ötficiel för den 18 Okt. ionehåller en rapport från Dorian, minister för de allmänna arbetena, hvari utlofvas åt försvarshären i Paris, att den skall vid månadens utsång få 217 mitrailleuser af olika slag, 56 nörsare och 300 reflade bakladdningskanoner, vilka kunna skjuta 8000 meter. Dorian -jorde sig som bekant är genast bemärkt för den ifver och energi, hvarmed han från första ögonblicket tog del i Paris försvar. Han lät senast organisera gevärsfaktorier och patroniriker, gjuterier och militära verkstäder och ar på kort tid uträttat otroligt mycket. Det anförda är ett nytt bevis på, hvåd en energisk och praktisk man, hvilken förstår att på ett förnuftigt sätt sätta an ära i verksamhet, är iständ till att på kort tid uträtta. Deremo. har Dorian nästan aldrig låtit höra af sig i proklamationer. Den befälbafvande tyske generalen i El—