Göteborgsposten – 26 oktober 1870, sida 2

de Nårague, den unge kavallerilöytnanten; men han är ej solid som Gustave. Er son är en hederlig, öppenhjertig och trofast ung man. Det var derföre jag ville gifva honom åt Madelon. Men det är försynen som styr och vi måste vara nöjda. Unga Nerague behagar min dotter, och jag måste vara nöjd med honom, ehuru han i mitt tycke luktar väl starkt af kasernen. Denna lukt af kasernen som utmärkte underlöjtnant Paul de Nerague blef mera förhatlig efter hans giftermål med den dygdiga Madelon, sedan han etablerat sig i en mycket komfortabel våning på Cötenoir. Hans böjelse för en hög diet, hans gästfrihet mot sina kamrater vid regementet på svärfaderns bekostnad, hans Don-Juan-lika uppförande mot slottets pigor slogo madame Frehlters och hennes dotters hjertan med fasa, och den äldre af dessa damer blef mycket belåten då det regemente Paul tillhörde blef utkommenderadt till Algier. Den unge officern var ännu frånvarande vid den tidpunkt då Cydalise återkom från Ronen med sin brorson. Den lille gossen sof lugnt då Frangois Lenoble på qvällen återkom från Cotenoir. Det var först nästa dag han fick se barnet. Han hade gjort sin vanliga morgonrund i trädgården och kring egorna, då han kom in i salongen och såg den lille gossen sitta nära sin farmors stol, lekande med några dominobrickor. Någonting — kanhända gossens likhet med hans döde son — eller de svarta kläder han bar, ty Cydalise hade anskaffat en sorgdrägt åt honom — gjorde ett plötsligt intryck på den gamle mannens hjerta.