Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 2

— Nej, min älskade; jag vill ej för en enda dag öfvergifva dig för att köpa tillbaka min fars kärlek. Jag vill heldre vara här med dig än i det behagligaste hem utan dig. Men vi måste djupt se framtiden till mötes, Susen; vi måste vara kloka och ståndaktiga för vårt barns skull. Du är ej så stark att du kan blindt lita på din styrka för att skydda honom i framtiden. Jag har skrifvit ett bref till min far. Han har visat sig hård, ja grym mot mig; men jag vet att han ej är hjertlös. Då jag är död skall du taga brefvet i ena handen och barnet i den andra samt gå till Beaubocage. Jag tror att han skall adoptera gossen, och den lille skall bereda honom den tröst och lycka han hoppades af mig. Han måste finna sig mycket ensam, och jag kan ej tvifla på att hans hjerta skall smälta då han ser barnets ansigte och hör att han ej längre har en son. Hvad dig sjelf beträffar, min stackars lilla snälla hustru, så ser jag för dig intet annat hopp än i det gamla hemmet i Yorkshire och de vänner du fruktar att återse. — Jag fruktar dem ej längre, svarade hans hustru med ovanlig energi. Jag kunde ej resa till dem för sju år sedan; men jag kan resa till dem som din hustru. — Ah, Gud vare lof, den benämningen är värd något för dig. — Ja, min Gustave, och jag skall resa tillbaka till dem — i morgon. — I morgon! — Ja, i morgon, Gustave. Jag har varit sjelfvisk och grym som uppskjutit det så länge. Den gamla farhågan att se min systers förebrående ansigte har varit stark