Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 2

marne i kors, utan äfven uppträda, stödjande sig på armåen och bourgeoisien. Ledru-Kollin med sin svit af Flourens, Fonvielle, Blanqui m. fl. skulle deremot i spetsen för arbetarnes legioner höja den jakobinska fanan. Jules Favre skulle med sina vänner och anhängare fåfängt anropa medborgarne om att söka landets räddning i endrägtig samverkan till botande af refvorna. Han skulle bortsköljas af stridare strömmar. I sanning, det fattas blott, att det borgerliga kriget snart höjer sitt Medusahufvud äfven i Frankrike. Gud skydde det i pröfningsstunden! En lysande seger öfver inkräktarne, hvilken dref dem ut, de fred innebär enda utsigten till Frankrikes räddning ur fasansfulla skakningar. Segern är mindre sannolik än någonsin, låtom oss hoppas på freden och på makternas moraliska känsla, såsom tillräckligt stark att kunna gifva sig ett synligt uttryck i handling till den verkan, att de, om segraren blir allttör pockande, äfven skola veta att framtvinga freden. Vi afvakta med oro telegrafens underrättelser. I Tyskland, ja, i sjelfva Berlin längtar man ifrigt efter freden. Man säger allmänt till hvarandra: Hvartill kan det tjena att vidare fortsätta slagtandet, då vi ej kunna derpå erbålla några större fördelar, än dem vi redan nu kunna tillvinna oss; men väl bli utsatta för hela Erropas fientliga stämning? Sjelfva den officiösa Spenersche Zeitung i Berlin säger: Vi söka ej något raceeller förstörelsekrig och vi vilja ej heller så beteckna det, som vi se framför oss i Frankrike. Vi vilja fred och en förnuftig ställning till Frankrike. Vi hata icke fransmännen, ty vi uppskatta äfven deras bättre sidor och vi veta, att denna nation omfattar oräkneligt många aktningsvärda personligheter. Det skulle varit väl, om dylika känslor förmärkts och äfven dikterat de ledande preussiska männens handlingar omedelbart efter katastrofen vid Sådan. Många ohyggligheter skulle då varit nu ogjorda och en ofantlig förödelse af egendom, ja, af lif förekommits. Månaderna September-Oktober ha i mycket skadat den preussiska politiken och blottat dess egoism och hårdhet. Rörande ställningen vid Paris erfara vi af en officiel militärberättelse från Versailles, att 12 franska bataljoner gjorde d. 21 d:s ett utfall från Mont Valerien med 40 kanoner och blefvo etter 3 timmars strid tillbakakastade af 9:de och 10:de tyska infanteridisionen och af 1:sta gardes-landtvärnsregementet, på sistone understödda af artilleri från 4:de kåren å högra Seinestranden. Preussarne togo 100 fångar och 2 kanoner, under det att deras egen förlust var Åjemförelsevis ringa. Berättelsen innebåller till slut följande täcka strof, afsedd att förtaga all verkan af fransk berättelse härom: ÄIfall det, hvilket väl icke kan vara något tvifvel underkastadt, om denna strid framkommer en berättelse om någon ny fransk seger, så skall det afgifva bästa beviset på våra motståndares utomordentliga sanningskärlek. Rörande ett annat utfall d. 18 meddelas från Paris: Preussarne angrepo om aftonen till betydande antal redutten vid Hautes Bruygres, nära fästet Issy, men blefvo lyckligt tillbakakastade. Kl. 1 på natten d. 19:4e gjordes ett nytt angrepp med dubbla antalet trupper, och efter tre timmars hård kamp blefvo preussarne med stor förlust tillbakaslagna. Att något riktigt stort utfall ej kan företagas så snart från Paris, framgår af det nedan meddelade manifestet från Trochu, till hvilket för bedömande af förhållandena värdefulla aktstycke vi hänvisa läsaren, äfven derför att det bekräftar underrättelserna om, att den farlige dåren Gustave Flourens verkligen drifvit sakerna derbän, att han varit nära att framkalla anarki. D. 6 d:s skrefs från Paris till Times bl. a.: Gustave Flourens ryckte i går eftermiddag i spetsen för fem bataljoner nationalgarde, af hvilka han sjelf har befälet öfver de fyra, till Hotel de Ville och fordrade på ett något befallande sätt, att regeringen skulle beväpna nationalgardet med Chassepots, för att det skulle kunna göra utfall; förändra det nuvarande försvarssystemet till ett offensivt genom ständiga utfall; afsända särskilda ombud till provinserna, för att resa folket i massa, genast hålla municipalvalen, och att hon skulle börja ett officielt utdelande af föda till befolkningen i Paris. Enligt några berättelser, gick hr Flourens ännu längre och fordrade, att regeringen skulle företaga en politik af republikansk propaganda i andra länder. Den af general Trochu och Gambetta representerade regeringens svar löd i det hela ogynnsamt, och hr Flourens säges på denna grund hafva nedlagt befälet öfver sina bataljoner. Sedan dess har dock Flourens, hufvudsakligen på sin vän Henri Rocheforts allvarliga föreställningar, uppgitvit sina försök. Men huru länge? Regeringens män synas äfven vara missbelätna med Victor Hugo, hvars proklamationer framkalla en alldeles onödig upphetsning. Han har fiffigt nog ombedts att begitva sig i ballong till landsorten, för att uppelda dervarande befolkning, men svarat, att han beslutat offra sig tör Paris försvar. En annan korresp. från Paris skrifver till samma blad, att preussarne ej kunna taga Paris med storm och att de icke heller kunna bombardera sjelfva staden. Bismarck skall också hafva fArkElarat att dat vara hilligara och kla