Göteborgsposten – 20 oktober 1870, sida 2

kanoner, draga genom departementet och brandskatta starkt. Times korresp. i Versailles uppskattar tyskarnes förlust i striden vid Orleans till 1000 man. Den var således ej så obetydlig. De franska tidningarne varna allmänheten för falska 1000:fres-sedlar, som cirkulera i massa. Cremieux har lemnat Tours ocn begifvit sig till Lyon. Sadnearmeens kärna skall utgöras af de 37,000 man regelbundna trupper, som nu ändtligen anländt från Afrika. Den nya Operan är invigd — i den ena flygeln är en ambulans; i den andra en kasern; de öfre våningarne äro fyllda med proviant. Garibaldis båda söner befinna sig nu i Frankrike. Journal de Rouen berättar, att hela befolkningen i Vogeserna har rest sig. Der finnes ingen regelbunden armåe, men hvarje man är soldat; i hvarje alle äro vaktposter utställda, alla bergspass äro besatta af friskyttar; hvarje tysk kurir, hvarje ulan, som visar sig, skall bli skjuten. Hvarje hydda blir en vaktstuga, män och qvinror öfva sig i att skjuta. Striden från 1793 har åter börjat i Vogeserna. Den sista depeschen från general Werder, som nu befinner sig på väg söderut, bekräftar, att friskyttarne kringsvärmat den tyska hären under dess marsch. Här skall Garibaldi ha sitt fält. Den tyske generalguvernören i Elsas afslutar en proklamation med orden: ty Strasbourg skall hädanefter återigen vara och förbli en preussisk stad!. Tidningen Standard säger att det i grefve Bismarcks sista cirkulär ligger någonting orimligt under den kalla grymhet hvarom det bär vittae, hvilken omständighet i första ögonblicket ingifver ett tvifvel rörande dokumentets äkthet och sedan låter förmoda, att det endast är ett försök att skrämma Frankrike till undergifvenbet eller Europa till intervention. Men, fortfar tidningen, grefve Bismarck skulle blott för ett så svagt hopp icke ha bränomärkt sig sjelf och sin kunglige herre med den outplånliga stämpeln af en grymhet så enorm, att ingenting med den jemförligt finnes ens i de mörkaste tider, då grymhet nästan aktades som en dygd. Nej, man må ste tro att grefve Bismarck sagt hvad han och hans herre tänka och hoppas. Gre ven vet lika väl som någon annan, att intagandet af Paris och det uthungrande i stor skala, hvarom han skrifver så kallblodigt, ej äro nödvändiga för att betrygga Tyskland emot ett nytt antall af Frankrike och sannolikt ej skola bringa till stånd den fred han påyrkar. kriget må ha blifvit Tyskland påfördt, men hvad behöfver Tyskland derföre utkämpa det på sådant sätt, att det bringar hundradetals menniskor att hungra ibjel? Hvilket berättigande finnes eus sor ett bombardemang at Paris? Tyskland, en fredsäl skande nation, önskar endast — så säger man oss officielt — säkerhet mot ett nytt krig. Näväl, den bästa möjliga säkerhet har blifvit erbjuden; men med törakt förkastats. Om Paris blir dombarderadt. skall en stor handling af vandalism, ett dåd af vild, öfverlagd och erkänd grymhet derigenom utföras, och det endast för att tillfredsställa passionerna hos ett folk, hvars furstar kalla sig kristna och hvars filosofer yfvas öfver att de äro par excellence civilisationens och mensklighetens banerförare.