egor utgjordes endast af fyrtio acres jord af den sämsta beskaflenhet som kunde uppletas i Normandie. Så obetydligt var det familjegods som egdes af Francois Lenoble af Beaubocage, nära Vevivord i departementet Eure. Fadern var legitimist till kropp och själ, sonen till hälften bonapartist, till hälften republikan. Men olikheten i politiska åsigter minskade ej kärleken dem emellan. Det fanns äfven en syster, i hvars ögon Gustave var en ung man utrustad med alla möjliga fullkomligheter. Lenoble den äldre var ej böjd för att sonen skulle egna sig åt den juridiska banan, hvilket ännu ingen af hans uråldriga ätt gjort, men modern och systern ansågo det vara en honom värdig lefnadsuppgift att verka i rättvisans tjenst, och deras åsigt segrade. Gustave begaf sig derföre till Paris och egnade sig åt det juridiska studiet. Det fanns en mängd ställen i grannskapet af Ecole de Droit, hvarest en ung man kunde finna inackordering, och till ett af dessa ställen blef Gustave rekommenderad af en vän till hans familj. Föreståndarinnan för denna pension hette madame Magnotte. Gustave var tjugoett år då han kom till Paris, stor, skulderbred och högbröstad, med ett vackert öppet ansigte, mörkbruna mustascher, klara biå ögon. Han var en ung man som hastigt förskaffade sig vänner och deltog af gladt hjerta i alla deras oskyldiga förströelser. Men för ett lastbart lefnadssätt hade den unge mannen ingen böjelse.