det, antyder han, att knappast. någon mer i privat ekipage vågar köra genom Lyons gator, och att till och med prefekten Lacour, som annars är välsinnad nog, vore ur stånd att beskydda honom. Prefekten, säger han, skälfver, när han blott hör ordet Guillotirek nämnas, och måste utan vidare utföra dess order. Guillotiere är den lågt liggande delen af staden, hvars innevånare blitvit ökade med talrika invandrare från Paris. Dess befolkning är en samling af den värsta drägg i hela Frankrike; de äro alla väpnade till tänderna. Lyons öde hänger på ett hår; det beror dag från dag på nationalgardets hållning; men detta består af män ur alla samhällsklasser och politiska partier, och loyaliteten hos de bataljoner, hvilka härstamma från Guillotiere och Croix-Rousse, är icke mycket stark. Två eller tre bataljoners afsall skulle blifva signalen till en allmän resning, och denna resning kan inträda, när regeringen motsätter sig en af arbetarnes önskningar eller icke betalar dem de löneförmåner de åstunda. Det höres öfverallt hotelser mot teaktionen, och hvar och en välbergad man är i arbetarnes ögon reaktionär. Då jag förliden afton åkte med min vän i min privata vagn genom gatorna, mötte vi grupper af arbetare, hvilka sneglade argt på vagnen eller följde den med svordomar obh otidigheter. En soldat gick med sitt gerär så tätt vid sidan at den, att jag fruktade för att att han skulle blifva öfverkörd. Han ville blott hålla sin knutna hand för våra ansigten. Blusmännen äro situationens herrar; de gå bort till de nya köpmännen och fråga dem i den offentliga säkerhetens namn, om de skickat bort sina tyska kontorister, med hvilka de stå i förb.ndelser, kort sagdt, underkasta dem ett formiigt förhör. Den dag kan icke vara långt borta, då man börjar att göra angitvelser och då hvar och en i grannen ser en hemlig fiende. Lyon är utsatt för långt mindre faror från preussarnes sida än från arbetareqvarteren La Guillotiere och Croix-Rousze. (Under senare dagarne har dock ställningen ansenligt bättrats, och ordningens vänner ha åter vunnit öfverhand). Verdun. Ur ett synbarligen d. 27 Sept. skrifvet fältbref, hvilket offentliggöres i ÅAmtl. Nachrichten för generalguvernementot Elsas, hemta vi följande om Verduns cernering: Verdun, liksom Toul en fästning af tredje rangen, med något öfver 10,000 innevånare, ligger vid landsvägen mellan Metz och Chålons. Arbetena på den under byggnad varande jernbanan mellan förstnämnda fästning och Verdun blefvo vid tyska truppernas annalkande förhindrade. På denna sidan flyter Meuse helt nära förbi fästningen, så att ett utfall af fransmännen i riktning mot Metz icke är att räkna på. Norr om staden vid Etain ligga höga berg och sluttningar, från hvilket håll allena staden kan bestrykas. Här är äfven vårt tyska artilleri uppstäldt, hvilket med sina skott kan nå befästningarne och till och med stadens inre. Söder om staden äro flacka terränger och den enda väg, som står fransmännen öppen, om de genom vär eld drifvas ur staden. Der är vårt infanteri placeradt, till största delen bestående af landtvärnsbataljoner, rhenländare och berlinare. Antalet af de i Verdun befintliga försvarstrupper beräknas, enligt fångars och flyktade bönders utsago, till ungefär 4000 man, dock tillhör största delen deraf icke reguliera trupper. Bönderna i trakten söka på alla upptänkliga sätt tillföra de belägrade lifsmedel. Så togs för tre dagar sedan af våra husarer en bonde tillfånga, som hade fört ett sachsiskt provianttåg, bestämdt för den sachsiska härens underhåll, in bland de franska förposterna. Till en början hade våra trupper endast svagt kunnat besätta de till staden förande vägarne. Ett försök af sachsiska trupper för 3 veckor sedan att öfverrumpla fästningen gick om intet, och sedan dess har man nöjt sig med att cernera den. Det antal kanoner, som på preussisk sida var planteradt på den norra sluttningen vid staden, inskränkte sig 1 början till endast 6. Fransmännen synas hafva varit underrättade om detta svaga antal, ty de företogo sig under förra veckan upprepade utfall från tvenne håll och oroade cerneringstrupperna med små förpostsäktningar till den grad, att den kommenderande generalen, v. Bothmer, hvars qvarter är i Eix, mellan Verdun och Etain, lät hemta förstärkning och skred till en verklig belägring. Artilleriet blef förstärkt med kanoner från Sdan och Toul, sedan denna fästning kapitulerat. Infanteriet, som till slutet af förra veckan endast bestod af några liniebataljoner, blef förstärkt af flera landtvärnsbataljoner. De belägrade, som ganska väl kunde bemärka cerneringstruppernas förstärkning, försökte d. 24 Sept. på e. m. att förhindra uppställandet af de nyss ankomna kanonerna. Kl. 4 utvecklade sig en artillerifäktning, hvari senare infanteriet deltog, då fransmännen försökte ett utfall från staden åt vester. Men de förmådde icke förhindra planterandet af vårt nya artilleri, och vid 7-tiden var ånyo allt lugnt. Natten mellan den 26 och 27 Sept. anlände äfven baierskt artilleri, och kl. 6 morgonen derpå skulle kanonaden mot Verdun taga sin början. Phalsbourg. Från Läutzelburg berättar ÅFrankf. Journal af d. 30 Sept. följande: Sedan öfverkommandot genom cerneringskårens dåliga tillstånd ånyo blifvit uppmärksammadt på Phalsbourg, ha förhållandena redan inträdt i ett annat stadium. Cerneringskåren är förstärkt med fyra bataljoner och samtidigt har starkt belägringsartilleri från Strasbourg redan ankommit; mera väntas i dag och i morgon. Man ämnar taga ett afgörande steg med belägringen. I morgon skall man kanske redan göra försök med de nya kanonerna. I går var general-guvernören öfver Elsas, v. Bismarck-Bohlen, här, tydligen för att inleda underhandlingar med befälhafvaren öfver cerneringskåren angående belägringen. Det intryck, som underrättelsen om Strasbourgs öfvergäng gjorde på Elsas befolkring, var verkligen bedröfligt. De ville icke sätta tro dertill och begåfvo sig i massa till banstationen, för att med egna ögon öfvertyga sig om den nya olyckan. Beviset på sanningen uteblef icke och under djup smärta drogo de sig tillbaka i den öfvertygelsen att allt var förloradt. Bitche. Om det redan omtalade utfallet från Bitche berättas d. 2 Okt: