Göteborgsposten – 12 oktober 1870, sida 1

Rättegangsoch Polissaker. PolsKammareuIldsvådan å Lilla Härlanda. I går företogs åter förhör med förre skomakaren Lars Strömberg, hvilken blifvit häktad på misstankar att hafva anlagt mordbrand i det honom tillhöriga hus i 12:te roten, hvilket natten till d. 4 d:s nedbrann. Strömb:rg, som inställdes från cellfängelset iklädd fångdragt, gjorde några tillägg och mindre förändringar till det vid förra polisförhöret förda protokollet, hvilket för honom törst upplästes. Den häktades son, biljardföreståndaren Axel Strömberg, som på kallelse infunnit sig till förhöret, blef deretter hörd samt uppgaf till svar å de frågor som till honom framställdes att han på Måndags e. m. varit ute å Lilla Härlanda i och för öfverlaggning med fadern om dennes flyttning till hans bostad vid Landsvägsgatan, men att han endast uppehållit sig derstaues omkring 20 minuters tid. Då han begaf sig från IIarlanda hade han besökt några bekanta dels under vägen och dels i staden, hvarefter han vid 10-tiden på artonen hemkommit till sin bostad samt då genast gått till sängs. Han hade visserligen under natten väckts af branusignalerna, men da han aldrig brukade gå ut vid eldsvådor, gjorde han det icke heller nu och fick först vid 11-tiden påföljande dag veta att det varit taderns hus å Lilla Härlanda som nedbrunnit under natten. Det var icke han utan Margareta Svensson som först börjat samtalet om assuransen på hennes lösegendom, helst han förut visste att hon hade assurans och således icke behöfde fråga henne derom. Margareta Svensson vidhöll dock allt hvad hon förut uppgifvit samt tillade att sedan Axel Strömberg frågat henne om assuransen hade han öppnat och ingått i flera lägenheter i andra våningen samt eftersett hvad som funnits der, hvarefter han frågat henne om icke några flera personer bodde hos henne. På senare tiden hade Axel mycket ofta varit ute på Härlanda och då under långa stunder, ibland nalfsa dagarne, uppehållit sig på vinden der han hopsamlat allt som egde något värde, hvilket sedermera förflyttades till Haga. Pigan Carolina Eriksson hade blifvit varnad af Strömberg att ej flytta ut sina saker till Härlanda, och hade han då tillagt att han tyckte det vara synd om henne. Detta sista yttrande förklarade Strömberg sålunda att hans afsigt varit att varna Carolina från att flytta till Margareta Svensson emedan hon vore en dålig menniska. Allt hvad Margareta i öfrigt uppgitvit förklarades af såväl Strömberg som hans son tör osanning. Hustrun Anna Maria Andersson, som bor i ett hus midt emot det nedbrunna, hade genom ett fönster sett d. ä. Strömberg straxt efter det elden upptäcktes, gå fram och tillbaka ett par gånger på vägen samt derefter gå och sätta sig på en s. k. stenhage utmed vägen. Kort derefter hade en person, mycket lik Axel Strömberg, kommit gående från staden samt framgått till d. a. Strömberg, med hvilken han samtalat ett par ögonblick och derefter åter skyndsamt aflägsnat sig på vägen till staden. En hustru Lindström uppgafs äfven ha varit närvarande då hustru Andersson sett detta. Äfven detta vittnesmål bestreds af Strömbergarne och påstod Axel Strömberg sig med vittnen kunna styrka att han uppehållit sig i sitt hem den ifrägavarande natten. För flera vittnens hörande uppsköts målet till d. 14 d:s. D. ä. Strömberg äterförpassades till celltangelset, hvarjemte Axel Strömberg alades att intinna sig till nästa förhör.