Göteborgsposten – 7 oktober 1870, sida 1

att ni ej skall bli lidande genom hans brist på försigtighet. Jag har derföre satt upp ett gåfvobref, hvarigenom jag öfverlemnar åt er femtusen pund, som nu äro insatta i banken. — Ni gifver mig femtusen pund! utropade Charlotte förvånad. — Utan förbehåll. — Ni vill väl säga att ni skall gifva mig denna förmögenhet då jag gifter mig, pappa? sade Charlotte. — Jag skall gifva er dem genast, svarade mr Sheldon. Jag önskar att ni skall vara helt och hållet oberoeude af mig och mitt godtfinnande. Ni skall då inse att om jag yrkar på klokheten af uppskof, gör jag det i ert intresse, ej i mitt. Jag önskar att ni måtte inse, att om jag är ett hinder för ert omedelbara giftermål, är det ej emedan jag önskar att fördröja utbetalningen af er hemgift. — Oh, mr Sheldon, oh, pappa, ni är mer än ädelmodig! Ej derför att jag fäster vigt vid dessa penningar. Men er omtänksamma godhet, ert ädelmod går mig till hjertat. Oh, låt mig kyssa er, som om ni vore min egen älskade far, återkommen till lifret för att skydda och leda mig. Jag har trott er vara kall och verldsligt sinnad. Jag har gjort er mycket, mycket orätt. Hon sprang till honom, kastade sina armar omkring hans hals innan han kunde hindra henne och lyftade upp sin vackra rosiga mun till hans torra heta läppar. Hennes hjerta svallade öfver af ädla känslor, hennes ansigte strålade. Hon var så glad att finna hennes mors man bättre än hon trott honom vara. Men till hennes ytterliga