Göteborgsposten – 7 oktober 1870, sida 1

— Jagaskall bemöda mig om att framställa sakerna så enkla som möjligt. Jag förmodar att ni vet huru mycket penningar er far lemnade efter sig, inberäknadt den summa för hvilken hans lif var assurerådt? — Ja, jag har hört mamma säga att det var adertontusen pund. Jag afskyr deder assuranserna. De tyckes vara priser på en menniskas lif, eller hur? Jag tror visst att det är ett föga affärsmessigt sätt att behandla saken, men jag kan ej hjelpa att jag ej kan uthärda tanken på att vi fått penningar genom min fars död. Dessa anmärkningar voro alltför barnsliga för att mr Sheldon skulle fästa någon uppmärksamhet vid dem. Han fortfor med hvad han hade att säga i den kalla och hårda ton som var välbekant för hans bokhållare och hans kunder. — Er far lemnade efter sig adertontusen pund; denna summa lemnades till er mor utan förbehåll. När hon gifte sig med mig utan kaptum, blefvo dessa penningar mina — det vill säga jag kunde använda dem huru jag behagade. Ni vet att jag gjort god nytta af dessa penningar, och att er mor ej haft skäl att ångra sitt förtroende till min heder och redbarhet. Den tid har nu kommit då denna heder skall bli satt på ett starkare prof. Ni har ej laglig rätt till så mycket som en shilling af er fars förmögenhet. — Jag vet det, mr Sheldon, svarade Charlotte ifrigt, och Valentine vet det äfven; tro mig, jag väntar ej — — Jag måste göra upp saken med mitt eget samvete lika väl som med er, min bästa Charlotte, sade mr Sheldon högtidligt. Er far lemnade er oförsörjd; men som en man af heder anser jag mig bunden att draga försorg om