Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 2

tala om hennes förlofning. Valentine hade omtalat för henne det tillfredsställande samtalet i matsalen, och alltsedan hade hon sökt ett tillfälle att erkänna sin stysfars ädelmod. Ännu hade ej ett sådant tillfälle yppat sig, Hon visste ej huru hon skulle uttrycka sin tacksamhet och hade en skygg obenägenhet för att säga mr Sheldon huru tacksam hon var mot honom för det ädelmod som utmärkt havs uppförande i denva sak. ; — Jag borde verkligen tacka honom, sade hon mer än en gång för sig sjelf. Jag var fullkomligt beredd på att han skulle göra allt för att hindra mitt giftermål med Valentine; men i stället samtycker han dertill frivilligt j och lofvar tillochmed att gifva oss en förmögenhet. Jag är skyldig att tacka honom för ett sådant ädelmod. Kanhända finnes det ingenting så svårt som att uttrycka sin tacksamhet för en person, som man dittills varit benägen att tänka på med en känsla snarlik afsky. Alltsedan hennes mors andra giftermål hade Charlotte sökt bekämpa en instinktlik motvilja för mr Sheldons sällskap; men nu då han bevisat sin uppriktiga tillgifvenhet i den vigtigaste krisen af hennes lif, vaknade hon genast till medvetande af huru orätt hon gjort som varit ovänligt stämd mot honom. Hon följde sin styffar in i det lilla arbetsrummet. Det fanns ingen eld upptänd och rummet var kallt som en källare denna kulna decemberdag. Charlotte frös och drog sin schal närmare omkring sig då hon satte sig på en af mr Sheldons stolar. — Hvad detta rum är kallt, sade hon.