Göteborgsposten – 5 oktober 1870, sida 2

Iyekarne i Versailles. En korrespondent till Times skritver d. 21 Sept. från Versailles: Klockan två denna morgon skallrade fönsterrutorna och dörrarne knakade. Det hördes ett häftigt kanondunder, une nuit å la Sebastopol. Jag vände mig om och föll snart i sömn igen, men man har st mig att skjutandet ej upphörde förrän kl. en Ivart öfver 3. Många officerare hörde det ej någon sång, men de voro ej så långt ute och så nära Paris. Mitt qvarter ligger nästan vid slutet af Avenue de Paris på venster hand. Att blicka uppåt och nedåt denna ståtliga alle, vid hvars ända ligger det storartade templet å toutes les gloir de la Francer, kändt af hela verlden; att se fladdrande deröfver Gentyerkonierensens hvita flagga och röda kors — nå, man måste vara fullt vaken och erinra sig de senaste uagarnes händelser för att kunna tänka sig in i förhållandena. Dörrarne till husen vid Avenuen bära inskrifter med krita, som måste sätta fransmännens blod i svallning och hålla hatet vid lif hos dem, inskrifter sådana som: Haupt Quartier, Graf Solms und 5 Pferde, Stabs, 9 Oftiziere, 8 Prierder, och så hela vägen igenom; tyska röster ropa igenom le öppna fönstren och på gärdarne, tyska gestalter och unitormer längs hela avenuen. Passerande från iHötel du Reservoir, hvarest jag fann den unge prinsen af Mecklenburg Strelitz, nu nästan återställd trän verkningarne af sitt fall, gick jag till slottet med en engelsk bekant, som jag träffade i går då vi kommo in i Versailles och som med sin familj tlytt från Paris för att undvika belägringen. Hertigen af Augustenburg ströfvade i samma riktning. Den vanliga ingången nära kapellet till venster var öppen, men ingen vaktmästare fanns der — ingen hortier, ingen försäljare af vägvisare till gallerierna. Vi gingo alltså till trädgården som omgifver Salle de Marechaux. Alla fönstren voro öppna, och under hvarje marskalks porträtt stod en liten fältsäng af jern, i hvilken en sårad eller sjuk man låg soivande eller tänkande på ett aflägset hem. Barmnertighetssystrar gingo tysta fram och tillbaka bland dem. Det var verkligen en syn som kunde gifva anledning till reflexioner. En stor bairare sittande i sin bädd och betraktande i en söndrig spegel sitt vanstälida ansigte, der blott det ena ögat var i behäll, under det marskalken af Sachsen stirrade ner på honom från motsatta sidan! Den ungdomlige Lannes höll vakt öfver en sjuk preussare, och Ney straxt inull hade en typhuspatient under sig. Denna epidemi säges vara gängse här, och några at salarne äro öfverlemnade åt sjuka, andra åt sårade. Det var en mycket het morgon så att alla fönster voro öppnade. Rummen äro höga, luftiga och väl ventilerade, så att ett bättre hospital än slottet i Versailles kan man ej lätt finna. I trädgården var knappt en varelse synlig, men efter en kort stund kommo tre officerare i preussisk uniform ut, passerade öfver gården förbi fontänen och stannade vid den trappa som leder från terrassen till alleerna, der de en stund blickade ut ötver kanalen. Det var kronprinsen med två uppvaktande officerare. De enda som funnos i närheten voro en sårad man, som två dagar förut fått ett skott genom sidan och nu satt och solade sig på en bänk, samt hertigen af Augustenburg. Kronprinsen stod qvar under några minuter med korslagda armar, vände derefter tillbaka till slottet och passerade genom gallerierna och och rummen, besökande de sårade och framställande frågor till personalen. Vi gingo öfver till orangeriet och återvände derefter till den nordliga delen af trädgården,