Göteborgsposten – 5 oktober 1870, sida 2

och Georgy. Jag är derföre i tillfälle att vara ädelmodig och jag ämnar vara det; men jag måste sjelf få bestämma mitt sätt att gå tillväga. Mina egna barn äro döda, och det finnes ingen anförvandt till mig som står i vägen för miss Halliday. När jag dör skall hon ärfva en vacker förmögenhet. Och om hon gifter sig med mitt bifall, skall jag begåfva henne med en vacker hemgift. Jag tror ni skall medgifva att detta är rätt vackert af mig? — Ingenting kan vara ädelmodigare, svarade Valentine förtjust. Mr Sheldons älskvärda uppriktighet hade helt och hållet dragit honom öfver på hans sida. I trots af allt hvad George sagt till sin brors nackdel, var han fullkomligt böjd för att tro på Philips oegennyttiga bevekelsegrunder. — Och till gengäld härför har jag någonting att begära af er, sade mr Sheldon. Jeg önskar att ni gifver mig ert löfte att ej taga några allvarsamma steg utan min kännedom. Ni får ej begifva er bort med Charlotte en vacker morgon och gifta er med henne utan min vetskap, eller hur? — Jag skall ej göra det, svarade Valentine beslutsamt med en obehaglig erinran af hans underhandlingar med George Sheldon i detta afseende. — Gif mig er hand derpå, sade vexelmäklaren. De båda männen togo hvarandra i hand. — Gå nu in i salongen, sade mr Sheldon. Jag ser att ni längtar dit. Ni kan höra Charlotte spela under det jag läser aftontidningarne och skrifver några bref. Ni kan