Göteborgsposten – 5 oktober 1870, sida 1

Charlotte, och redan då hon var liten flicka beslutade jag att ej ställa mig emellan henne och hennes böjelse i äktenskapligt afscende, derföre om hon uppriktigt älskar er och ni uppriktigt älskar henne, är jag ej den man som vill lägga mig emot er förening. — Min bäste mr Sheldon, huru skall jag någonsin kunna tacka er för detta! utropade Valentine förvånad, och i den tron att vexelmäklarens afsigter voro fullkomligt rena. — IIaf ej så brådtom! svarade denne gentleman kallt; ni har ej hört mitt sista ord Önnu. Ehuru jag kan gå in på ett handlingssätt, som är alldeles motsatsen af hvad man kunde vänta af mig som verldsman, vill jag ej gå in på att låta er och Charlotte göra er till ett par tokar. Ni få ej gifta er på ingenting, i afvaktan på att pappa och mamma skola ersätta hvad som brister er sjelfva i inkomster. Kort sagdt, om jag går in på att antaga er till Chariottes blifvande man, måste ni och hon samtycka till att vänta tills ni på ett sätt som fullkomligt tillfredsställer mig förmår visa att ni kan underhålla en hustru. Valentine drog en suck. — Jag tror ej hvarken att miss Halliday eller jag ha någon oförnuftig brådska att bosätta oss, sade han tankfullt; men det måste fionas en bestämd gräns för vår pröfvotid. Jag är rädd att väntan torde bli mycket lång, om jag skall erhålla en ställning som tillfredsställer er innan jag och Charlotte få förena oss. — Äro era utsigter så mörka? — Nej, för mig synas de märkvärdigt ljusa. Men en tidningsskrifvares inkomster motsvara sannolikt ej era