Göteborgsposten – 30 september 1870, sida 2

fästningen. Tvenne af de största byarne i trakten blefvo vid detta tillfälle uppbrända af tyskarne. Enl. en till Åkla France ingången underrättelse, hafva personer, hvilka undkommit från Metz, berättat, att besättningen derstädes snart skall vara alldeles utblottad på lifsmedel. Stor nöd råder bland bönderna, hvilka ej ega det ringaste spanmäl. De äro derför i hög grad i behof af hjelp, och man står i begrepp att utfärda ett upprop till den allmänna barmhertigheten, hvilket äfven skall offentliggöras i England och Amerika. En stor engelsk ambulance, i alla afseenden fullständigt utrustad och bekostad af Robert Lindsay, afgår i dessa dagar från London till krigsskådeplatsen. Genom nordtyska sändebudets hjelp har tillåtelse erhållits om att få föra medikamenter, isynnerhet kloroform, in i de belägrade fästniagarne Metz och Montmedy, under beledsagande af tvenne engelska officerare. Emil Ollivier har inskeppat sig i Boulogne och begifvit sig till England. Den forne sigillbevararen, som åtföljdes af sin hustru, syntes vara nedslagen och sjuk. Vi hafva några gånger uttalat oss emot det blodiga system i krigförandet, som Tyskland infört, då dess soldater, för att iillintetgöra ett franskt nationaltörsvar, fått befallning att icke betrakta någon som soldat, den der icke bär uniform, som kan synas tydligt på skotthåll. I enlighet med denna befallning ba väl tusende friskyttar, mobiloch nationalgardister, hvilka dragit ut, för att värna om sitt land, men ej hunnit få annan uniform, än ett rödt kors, blifvit skjutna som brottslingar, på samma gång som de tyska tidningsorganerna i de hättigaste ordalag fördömt de franska friskyttarnes baksluga, grymma, mot allt krigsbruk stridande uppträdande. Detta systen, som dock haft sina försvarare, märkligt nog, skall för framtiden komma att bli för alla länders försvarsväsen af den största vigt. Emellertid är det sorglustigt nog att ertara, huru preussarne sjelfva betedde sig under sitt heliga krig mot Napoleon I och huru de då föreskrefvo just det, som de nu ej blott förbjuda, utan äfven bestrafa med döden. Så heter det i den kongl. preussiska Förordningen om landstormen af d. 21 April 1813 bl. a: 39. Särskilda för landstormen förfärdigade uniformer eller drägter tillåtas ej, emedan de göra medlemmarne af landstormen igenkänliga och kunna lättare prisgifva dem åt fiendens förföljande. 7. Har uppbådsfall inträffat, så är den kamp, hvartill landstormen inkallas, en nödvärnskamp, som helgar alla medel. De våldsammaste äro de bästa, ty de göra segerrikast och snabbast slut på den rättvisa kampen. 38. Det är derför landstormens bestämmelse att för fienden stänga såväl insom återtåg, att städse harcellera honom, att uppfånga hans ammunition, kurirer och rekryter, att borttaga hans sjukhus, att göra nattliga öfverfall, kortligen, att oroa honom, pina honom, hindra honom från att få sofva, tillintetyöra honom enskilt och i trupp, när helst det är mojligt. Från Paris. (Korresp. till Neue freie Presse.) Paris, Hotel du Nord d. 18 Sept. Paris under vapen! Då jag i förgår afton omkr. kl. 10 ankom hit, lemnade jag min packning på Hotel du Nord och åkte direkte till Boulevarderna. Redan framför nordbanestationen, å Rue de Dunkerque och nedåt Rue Lafayette tann jag skaror af beväpnade, till största delen bestående af civila med några militäriska kännemärken, men blott få uniformerade och fullständigt beväpnade. Eftersom alla nöjen, teatrar, cafs chantants, Mabille, Closeri de Lilas c. äro stängda, samlas hela Paris om aftnarne på Boulevarderna. Icke desto mindre äro dessa senare icke lifligare nu än förr. Då jag kom till Boulevard Montmartre och långsamt åkte fram öfver Boulevarderna des Italiens och des Capucines, blixtrade tusentals bajonetter omkring mig — här funnos flera beväpnade och uniformerade. Jag är icke i stånd, att gifva er en om än ringa bild af det lif och den rörlighet Boulevarderna i dag erbjuda, en beskrifning öfver de brokiga massor, som trängdes om hvarandra och solade sig i glansen af de stora strålande kafgerna. Tänk er en vanlig rörelse på Boulevarden, tag derifrån den der samlade fina och halffina verlden, alla dandies, eleganta äldre herrar, den rika demi-monden, och strö i stället ut omkring 20,000 bönder mellan 14 till 50 år, föröka de reguliera soldaterna med 25 och studenterna med 50 4, kläd på dem sällsamma drägter, beväpna dem till en del fullständigt, men till största delen ofullständigt — då har ni från i dag pariserboulevardernas publik. Blanda nu denna mängd tillsammans och gjut den öfver Boulevarderna, tänk er dertill alla eleganta butiker stängda redan kl. 7 och endast vapen-, klädesoch flanellbodarne öppna, -Maison doree tillslutet, Grand Hötel totalt mörkt, men deremot alla restaurationer och kafeer öfverfyllda af nyssnämnda blandning, hvilken promenerar fullt beväpnad, sätter sig med påskrufvad bajonett vid borden, ja, gör som barnen julaftonen med sina leksaker, tager sin revolver med i bädden, skjut fram demi-monden (mindre qvalitet), hvilken etter främlingarnes flykt blir allt hungrigare och tillgängligare i förgrunden, låt zuaverna supera på Restaurant IIelder?, på Neapolitain och -Tortonik, äta glace med fingrarne och massan föröfrigt outtröttligt sjunga Marseillaisen — så skall för er inbillning en fullständig bild af taflan upprullas. Jag åkte derefter till Madeleinekyrkan och åter tillbaka till Stora operan, hvarest jag lemnade min