Göteborgsposten – 30 september 1870, sida 2

må vara, skall hon bli ledd af ar Sheldons önskningar, och han skall naturligtvis vara emot vårt giftermål. Vårt giftermål! Det var således en afgjord sak — någonting som förr eller senare skulle inträffa, och det var endast fråga om huru och när det skulle ske. Diana satt orörlig som en staty, under det en storm af passioner rasade inom henne. — Mr Sheldon är den siste man i verlden som skulle vilja tillåta ett sådant giftermål, sade hon hastigt. — Kanhända, svarade Charlotte; men jag ämnar ej uppoffra Valentine för mr Sheldons behag. Mr Sheldon har full makt öfver mamma och hennes förmögenhet, men han har ingen verklig myndighet öfver mig. Jag är fri som luften, Diana, och jag har ej en penny i verlden. Är ej det lyckligt? Den unga flickan frågade detta i all uppriktighet, under det hon betraktade sin väninna med strålande ansigte. Men hvilken ironi låg ej i denna fråga för Diana Paget, hvars hela lif varit förgiftadt i brist på det som i Charlottes ögon var så förhatligt! — Hvad menar du, Charlotte? — Jag menar att ej ens Valentines värsta fiender skola kunna anklaga honom för egennyttiga beräkningar. Han vill ej gifta sig med mig för penningars skull. — Känner han din verkliga ställning? — Fullkomligt. Och nu, Diana, lofva mig att du skall försöka tycka om honom för min skull, och att du skall vara snäll säga ett godt ord för mamma, då jag sagt henne allt.