— —— — Diana, hvarför är du så ovänlig mot mig? frågade Charlotte i passionerad ton. Inser du ej att jag längtar efter att anförtro mig åt dig? Hvad är det som gör dig så bitter? Du måste veta huru uppriktigt jag häller af dig. Och om mr IIawåehurst ej är hvad han en gång var för dig, måste du erinra dig huru kall och frånstötande du alltid varit i ditt sätt mot honom. Då man ibland hör dig tala till honom och ser dig betrakta honom, skulle man kunna tro att han vore rent af förhatlig för dig. Jag vill dock att du tycker om honom litet för min skull. Miss Hallidsy lemnade sin plats vid fönstret då hon yttrade detta och gick till det bord vid hvilket hennes väninna satt. Hon smös sig tätt intill Diana och med en halft rädd, halft smeksam rörelse tog hon plats på den låga ottomanen vid hennes fötter och fattade derefter miss Pagets kalla hand. — Jag vill att du tycker om mr Hawkehurst litet, Di, upprepade hon, för min skull. — Godt, jag skal! försöka att tycka om honom litet för din skull, svarade miss Paget i en mycket osympatetisk ton. — Oh, Di, säg mig på hvad sätt han förolämpat dig. — Hvem söger dig att han förolämpat mig? — Ditt eget sätt. Du skulle aldrig kunnat vara så kall och frånstötande mot honom — alldenstund du kännt honom så länge och utstätt så många svårigheter i hans sällskap — om du ej blifvit djupt förolämpad af honom. — Det är en tom id hos dig, Charlotte; men du förstår att ine är mycket olik die. Jag är nyckfull och l