mar bli fransmännens bundsförvandt och befolkningen i sjelfva Tyskland känna krigets börda tillräckligt tung, för att drifva på afslutandet af fred. Men någon utsigt härför finnes icke. Metz kan ej gerna vara försedt med förnödenheter för ännu särdeles lång tid; och hvad Paris angår, så uttala sig alla militärskriftställare med sådan enstämmighet om, att det ej skall kunna med sin stora befolkning hålla sig synnerligt länge, att det hela numera endast kan bli en tidsfråga, hvars afgörande kanske redan om ett par veekor skall inträffa. Det finnes under dessa olyckliga omständigheter, så vidt vi kunna se, för Frankrike numera ej något annat val, än att underkasta sig segrarens fredsvilkor. Att dessa skola bli tunga och komma att omfatta Elsas och Lothringen, det är visst. Frankrike skall dermed vara ansenligt reduceradt i afseende på sin maktställning, och Europa skall inom sig ha en kolossal militärmakt med eröfrande tendenser. De öfriga makternas betydenhet hvar för sig skall sålunda äfven bli reducerad och de skola endast finna säkerhet i en enighet, på hvilken det är dåraktigt att hoppas. Deras apatiska likgiltighet tör Frankrikes öde skall komma att bära sina frukter. England gör åter ansträngningar, för att åvägabringa fred. Det har atskickat tvenne kurirer, en till hvarderas af de krigförande parternas läger. Alldenstund det från engelska regeringsmedlemmars föregående uttalanden är bekant, att det ej uppträder, utan att antingen ha dertill uppmanats af de båda krigförande parterna eller ock efter öfverenskommelse med de andra neutrala makterna, så kan man möjligen vänta sig någon verkan af påtryckningen denna gång. Telegrafen skall otvifvelaktigt snart i detta afseende bringa oss vigtiga underrättelser. I det vi sålunda tro en snar fred eller åtminstone ett vapenstillestånd mellan Frankrike och Preussen kunna väntas, måste vi beklaga, att de dryga vilkor, Preussen uppställer, göra det otänkbart, att det fredstillstånd, som kommer att inträffa, skall bli långvarigt. Det skall återigen bli ett tillstånd at beväpnad fred, denna anomali som utsuger folken och omöjliggör handelns och industriens kraftiga utveckling. Men om Frankrike oek får en tids fred med sin yttre fiende, skall det väl derför kunna vänta sig någon verklig inre fred? Ar det icke dertill för mycket splittradt af partier, hvilka skola slitas om makten? Ett tecken af hvad framtiden skall innebära visar ett telegram ifrån Brässel, enligt hvilket en Orlans, hertigen af Aumale, emottagit den kandidatur som deputerad till den inkallade konstituerande församlingen som departementet Charente tillbjudit honom, i det han förklarat sig erkänna såväl den nuvarande regeringen, som den församlingen kan komma att för framtiden välja. Man synes å tysk sida nu äfven vilja på fullt allvar gå till verket med de öfriga franska fästningar, som ännu äro ointagna och tortfarande hålla sig tappert. Mezieres, nära Sedan, som hittills blott varit cerneradt, skall nu formligen belägras. Bitche har strängt beskjutits, så att besättning och innevånare dragit sig inom citadellet, ett ointagligt örnnäste, der de skola uthungras. Till Phalsbourg väntas förstärkningar, för att göra hvad man kan, ehuru äfven dess citadell är nästan ointagligt. Thionville är strängt cerneradt, men cerneringskåren oroas af besättningens ständiga utfall, hvilka understödjas utitrån af friskyttar, bland hvilka finnas tillochmed qvinnor?, såsom Staatsanzeiger säger. Preussiska ulaner ha passerat genom Orlans, upprifvit jernvägsskenorna och ryckt vidare i riktning mot Blois, hvarifrån Tours hotas. Franska poststyrelsen skall derför flytta till Pau och regeringen till Toulouse. Om intagandet af Toul säger Nordd. allg. Zeit.: Detta nya vapendåd är af stor vigt, isynnerhet på grund af dess moraliska inverkan på den kringboende befolkningen. Så länge Toul gjorde motstånd, var friskytteväsendet der i trakten mycket känbart. Man trodde, i det man tänkte på Toul, att man ständigt kunde få hjelp från södern och kände sig deraf uppmuntrad till fientligheter mot de främmande soldaterna, der man kunde komma åt dem med en stor öfvermakt. Detta skail nu upphöra. Medan de tyska vapnen skrida från seger till seger i Frankrike, visa sig inom sjelfva Tyskland preliminärerna till en stark enhetsrörelse, hvilken efter tredsslutet kan komma ; att förete åtskilliga pikanta pointer. tyska regeringarne att komma till någon öfverensstämmelse, för att få försprånget framför ; folkrörelsen och hinna att ordna en fait accom: pli, innan rörelsen blir så stark, att den kan drifva förhållandena i en mot regeringarnes ; Intresse stridande riktning. Bismarck vill, att det tyska Nordförbundet skall upphöra och att Sydstaterna skola ingå i ett förbund, som skall omfatta alla de nuvarande tyska staterna, kortligen att ett enigt Tyskland skall uppstå. Å Nordförbundets sida afreste ministern SR ro pb — AV . NI j i i I H H i Pådrifna af v. Bismarck, söka de olika