Göteborgsposten – 27 september 1870, sida 2

nells lif, sädan jag hört den af onkel Josef. Han är ense med mig om vigten af Susans sista bref; men ej ens denna skarpsinnige man ser någon utväg att få detta papper i sina händer utan att mer eller mindre inviga mr Mercer i vår hemlighet. — Jag torde då duka upp för den karlen någon historia om litet penningar som skulle tillfalla hans niece och på det sättet förskaffa mig Susan Mepuells bref, sade han; men jag är rädd för att det kommer till Philips öron. Mr Sheldon är nu mer än någonsin böjd för försigtighet, då han vet att arftagerskan till Haygarthska förmögenheten är så nära förbunden med hans bror Philip. — Om han skulle få kännedom om denna affär, återtog min principal hastigt, skulle han taga den ur våra händer innan vi visste ordet af. Min vän George låter mig alltid förstå att våra intressen äro lika stora i denna affär. Jag märkte huru han gaf nyfiket akt på mig då Charlottes namn blef nämndt. Jag undrar om han misstänker sanningen? Nov. 12. Jag hade ett nytt samtol med min principal i går, ett något besynnerligt samtal, ehuru ej otillfredsställande. George Sheldon har nyttigt användt sin tid sedan min återkomst från Yorkshire. — Jag tror ej att vi behöfva frukta någon opposition från Susan Meynells barn eller barnbarn, sade han; jag har funnit anteckningen om hennes begrafning i St. Giles kyrkogård. Hon nämnes i denna anteckning vid sitt flicknamn, och der står en enkel grafvård, på hvilken står inskrifvet: Susan Meynell, död d. 14 Juli 1835, mycket