Göteborgsposten – 27 september 1870, sida 2

Frankrike. Den står under befäl af general La Motte Rouge. Under det att, såsom nämndt, tyska trupper redan äro på väg dit, för att qvätva detta organisationsförsök, och skola erhålla god förstärkning i de 30,000 man, som hittills stått samlade kring Toul, afvaktar man i det tyska högqvarteret endast Strasbourgs fall, för att äfven sända en annan arm mot Lyon. Här organiseras neml. Saonearmåeen, hvilken skall bestå af tillgängliga regementen från öster och sydost samt de frivilliga från Bouches du Rhone och Savoyen; vidare af de frivilliga och mobilgardister samt regelbundna trupper, som hittills försvara Vogeserna och Jura mellan Epinal Besangon. Det har förut uppgifvits, att grefven at Palikao här skulle ha beälet; men detta synes ej bekrätta sig. Åtminstone meddelas det från Brässel. att grefven 4. 22 passerade genom Luttich på väg till Kassel, der han vill sammanträffa med kejsar Napoleon. Skulle Strasbourg falla, så skulle tyskarne med några nya förstärkningar kunna lemna ifrån sig en ganska stark armå, hvilken skulle öfver Besangon och Bourg kunna rycka i snabba marscher ned mot Lyon, hvilken stad befästas. Lyon är Frankrikes andra stad, men är nu inom sig söndrad af partier, så att dess törsvarskraft derigenom måste vara reducerad. Men innan tyskarne skola anträda denna marsch, måste Strasbourg vara taget. Med oro motser man derför i Frankrike, hvad som skall tölja vid denna fästning, under det tyskarne å sin sida anstränga alla siva krafter, för att påskynda platsens fall. Dystra och olycksbådande för Frankrike äro dessa tyskarnes planer, hvilka gå ut på att nedslå hvarje försök till motstånd å Frankrikes sida i landsorten, för att påtvinga det, så dess hufvudstad väl en gång fallit, de mest tryckande vilkor. Kunna Metz och Strasbourg hålla sig ännu en längre tid, och är Paris verkligen så väl försedt med förråder, att det, såsom Gambetta skall hafva meddelat till v. regeringspresidenten i Tours, kan göra motstånd hela vintern, då kan Frankrike ännu hoppas; men finnes det väl någon verklig grund att antaga sådant? Utanför Paris domineras hufvudstadens södra front af det preussiska artilleriet på höjderna vid Sceaux. Enligt Staatsanzeiger kan general Vinoy med sin utffallsarm ej synnerligt förlänga motståndet här efter det nederlag hans trupper lidit. Rörande de omnämnda striderna på denna kant erfares nu närmare, att general Vinoy fått befallniug om att med sina trupper, förstärkta med mobilgarde och friskyttar, intaga ställningar mellan sjelfva vallgördeln och de detacherade sydfåstena, hvarifrån han skulle, när tillfälle erbjöd sig, kunna engagera fienden och, 1 händelse at motgång så skydd under fästenas kanoner. I enlighet härmed marscherade Vinoy i spetsen för 25,000 man fram och besatte skogslundarne vid Meudon och Clamart, Chatillonslätten samt hela den till fästena Issy och Vanvres stötande marken så långt söderut som till Sceaux. Tyskarne, som kommo i stora truppafdelningar uppryckande längs Seinen och slogo en bro öfver denna flod mellan V.lleneuve St. Georges och Villeneuve-le-Roi, gingo öfver både på denna punkt och närmere Paris vid Choisy-le-Roi, under det att dv från Ablon och Athis marscherade vesterut mot Champlan och Wissous, söder om Sceaux. På dessa trakter och särskilt vid Wissous inträffade en strid, i hvilken Vinoy verkligen dref preussarne tillbaka från Wissous mot söder, till Monthery och Arpajon, i det de och isynnerhet 7:de regementet ledo mycket genom ett plötsligen demaskeradt franskt artilleri. I denna strid lära 25,000 man fransmän stått emot 15,000 man preussare. Detta var förmodligen d. 18 d:s. Följande dagen erböllo tyska trupperna förstärkningar och ryckte emot fransmännen med tvenne hela armekårer. Vinoy hade med blott 3 divisiover intagit ställning mellan Sceaux och Villejuf, der han uppkastat en förskansning. Fransminnen måste här vika för öfvermakten och draga sig tillbaka bakom fästena, efterlemnande 7 kanoner och mer än 2,000 fångar. Tyskarne beskrifva deras flykt som vild. Senare underrättelser angifva, att det blett var ett zouavregemente, som greps af panisk skräck och i yttersta oreda flyktade tillbaka till Paris, under det att de öfriga trupperna drogo sig i god ordning tillbaka. I norr om Paris synes St. Denis vara oåtkomligt. Det är törsvaradt genom minor och torpedos och kan ej angripas utan en regelbunden belägring. Enligt en uppgift från Berlin till Times ämna tyskarne, hvad vi i går antydde såsom sannolikt, uppgitva ett angrepp på denna kant. I öster är Vincennes undermineradt. Etter de detacherade fästena kommer i försvaret af Paris såsom bekant vallgördeln; men efter denna barrikaderna, hvilka i sjelfva verket lära utgöra en beståndsdel af försvarssystemet och stå under öfverinseende och ledning af Henri Rochefort, som, enligt en uppgilt från Brässel, bestämt, att boningar och butiker på nedra botten i vissa delar af staden skola utrymmas och de murar, som föra från ett hus till ett annat, genombrytas, så