Göteborgsposten – 21 september 1870, sida 2

hel del kartor, intressant om man ej har något nöjsammare att läsa. — Om jag någonsiu kommer till Nevhall mera, skall jag fördjupa mig i den gamla luntan. Man kan aldrig tröttna vid beskrifningar öfver London. Men hvad är den nästa för en? — En veterinärläkarebok — The Farmers Friend tror jag den kallas. — Och den dernäst? — Ett band af Penny Magazine. Den kära tant Dorothea har en massa gamla luntor. — Och den dernäst — den der stora boken med läderhandet? — Åh, det är Meynellska bibeln. Meynellska bibeln! Svetten bröt ut på min panna der jag låg på knä vid Charlotte Hallidays fötter med min hand lätt hvilande mot öfra kanten af boken. — Meynellska bibeln! upprepade jag, och min röst darrade starkt trots den ansträngning jag gjorde att beherrska mig. Hvad menar ni med Meynellska bibeln? — Jag menar den gamla familjbibel som tillhörde min farmor. Det var hennes fars bibel, ser ni — min farmors far hette Christian Meynell. Hvarföre ser ni på mig såder, Valentine? Är det något så underligt i hvad jag säger? — Nej, min älskade, men saken är att jag — I nästa ögonblick skulle jag ha sagt henne hela sanningen; men jag erinrade mig just tids nog att jag för