Göteborgsposten – 19 september 1870, sida 2

——— — hvilka garantier han behöfver för framtida fred. Ettersom England sålunda med en kallblodighet, som en gång konmer att stå det dyrt, tvår sina händer i den (franske) mannens blod, är det väl föga antagligt, att Thiers skall lyckas bättre hos någon af de andra makterna. Kampen skall således komma att sortsättas, å ena sidan med ötverlägsna militära stridskrafter, å den andra med förtviflans förbittring och energi. Den franska republiken synes ej ha något annat val, än att segra eller gå under. Segrar den i kampen mot Preussen, och lyckas det otroliga för den nuvarande provisoriska regeringen, då skall republikens sak med detsamma segra och betästas ej blott i Frankrike, utan älven i andra länder, trämst Spanien och Italien. Signar deremot regeringen under bördan af sin uppgift och uttömmer folkets kraft i den förtviflade kampen, då skall sannolikt äfven republiken bli begrafven under Frankrikes ruiner. En ny restauration i likhet med den år 1815 skall då bli det sannolika resultatet at 1870 års krig. Då skall också ett tillstånd af monarkisk reaktion inträda, motsvaranda det som rådde under tiden mellan Napoleons fall och 1830 års revolution, en tid at yttre fred i Europa men af djupt inre andligt, politiskt och socialt förtryck för lolken. En Napoleon måste vara vigd vid revolutionens principer, folkens sjelfbestämning och framåtskridandet, en monark efter den heliga alliansens mönster måste vara en fiende till folkens sjelfbestämningsrätt. Och att konung Wilhelm är en äkta kungsfigur af denna art samt hans Bismarck en typ för en dyliks minister, derom kan väl ej någon meningsskiljnad råda. Man behöfver, om man tviflar, endast läsa dessa herrars offisiösa blad Prov. Corresp. Kreuzzeitung, ja, äfven Staatsanzeiger, der en salvelsefull skenhelighet paras med de mest reaktionära tendenser. Härigenom får kampen om Paris ett ännu mera ökadt intresse. De tyska armeerna skola i fransmännen bekämpa folkfriheten, folkens sjeltbestämningsrätt, och de binda sålunda med sina segrar det ris, hvarmed deras eget lands frihet skall piskas. Den, som ej redan för längesedan in-ett detta, måste ha varit blind, och vi kunna icke begripa, huru män med annars skarpt omdöme och klar blick kunnat sammanblanda konung Wilhelms uppträdande med en kamp för tolkfrihet och civilisation, ja, med frenesi göra sig till talmän derför, fastän de måste veta af det framarna, att Preussens politiska system icke innebär den luft, i hvilken solkfrihet i andliga, politiska och sociala ting frodas, utan tvärt om tvina bort, qvätda af en formalistisk reaktions svampväxter: stel sirapism, junkerism, byråkrati och kuektvåälde. Frihetsvännerna i alla länder börja omsider att få ögonen öppna härtör. Bland arbetsklasserna i England visar sig en stor rörelse, som uttalar de bestämdaste sympatier för den franska republiken, och dessa sympatier ha nyligen fått ett bestämdt uttryck å ett ofantligt folkmöte i London. Allt lifligare blir den rörelse, som visar sig i Spanien, der republikanerna tått vind i seglen. I Schweiz har den internationala arbetareföreningen utfärdat ett upprop till arbe arne i Schweiz och Tyskland om att göra gemensam sak med Frankrike mot den preussiska militärmakten. I Hannover har det socialdemokratiska arbetarepartiets utskott utfärdat ett manifest, som helsar den franska republiken med glädje, tordrar fred utan aftrådande af franskt land och gemensamhet i den sociala kampen. General Vogel v. Falkenstein har kastat utskottets medlemmar i tängelse. I Italien har Garibaldi lofvat Frankrike sitt understöd och han har till sina arhängare utfärdat ett upprop om att skynda sina bröder i Frankrike till hjelp. lans ene son har redan anländt till Marseille med en skara frivilliga från Italien och starka värfningar af sådana pågå derstädes, utan att regeringsmyndigheterna låtsa se det. Från Förenta Staterna understödjer man redan den franska republiken. Till Marseille ha sålunda med ångaren ÅNewyork Queen anländt 500 amerikanska frivilliga med 7000 gevär (ej 507,000, såsom ett telegram förut angifvi). De tyska armåerna draga efter hand kretsen allt trängre omkring Paris. I norr ha de afbeutit jeruvägstorbindelsen norr om St. Denis; i söder ha de besatt Ablon sur Seine och afbrutit Or Gansbanan; i öster ha de uppnått Neuilly sur Marne, och i sydost Creteil, så att de 1 närvarande stund stå alldeles utanför befästningarne. En strid bar redan stått utanför Paris. D. 10 d:s ryckte en fransk armeatdelning under general Vinoy ut från Paris på en rekognoscering. tillökad med kejserligt garde och ett talrikt kavalleri. Den har dock ej begifvit sig mer än en half mil utanför de detacherade tastena. Det preussiska högqvarteret är i Meaux i närheten af Paris och oster om denna stad. I trakten kring Paris ser det mycket allvarsamt ut under de många förberedelserna af olika slag till att utharda en belägring. Det lilla leende Asnieres vid venstra Seinestranden norr om Paris, midtemot Clichy. är nu så godt som ofvergifvet af sina Ö5—6000 innevånare. I brist på vagnar begagnade den fattigare delen at betokmngen kärror till flyttande at sina anspråkslösa egodelar; männen drogo, bustrurna sköto på bakit:ån och barnen följde efter, alla bärande ett eller annat. I — — 1. 1 — — vo oo ov