Göteborgsposten – 14 september 1870, sida 1

— ——— I — A— mark på senare tider sprungit fram. Ty åt . framgången af dessa båda mål egnade Lehmann nästan uteslutande sin arbetskraft och sina rika gåfvor, och de segrar, dessa stora tankar vunno, tillkämpade de sig i icke ringa mån genom honom. — Redan vid 23 års ålder började Lehmann, efter nyss aflagd juridisk embetsexamen, sin politiska bana. Han var en af upphofsmännen till och lodarne af den nationalt-Hmberala rörelse, som allt sedan dess herrskat bland Köpenhamns studenter. Ifrigi deltog han ock i de slutna politiska samfund, hvilka vid denna tid bildade sig i syfte att främja införandet af en ny statstörfattning och häfda Danmarks plats som lem i den nordiska folkfamiljen, med utsöndring af de främmande tyska beståndsdelar, som funnos inom sam ballet. Han öfvertog vidare såsom redaktor den af protessor David grundlagda udnangen Fcorelandet-, och det var isynnerhet har som han, understödd af sådana mån som Clausen, Hvidt, Monrad. Cyristensen m. fl., kunde verka för realiserandet af det mål han tötesatt sig. — Erter några för honom storwtulla år, under hvilka haus djertva penna och hans energiska vältalighet ofta utsatte honom for åklagaremaktens forföljelse samt till och med åirogo honom fängelse för statstörbrytelse — ett fängelse som genom medborgares allmänna deltagande blef för honom en triumt — utbröt 1848 års revolution. Man påstår att det tal, som Lehmann d. 20 Mars höll i Casino var den droppe, hvilken kom den redan förut bräddfulla bägaren att flöda öfver. Orla Leh mann blet också medlem af den s. k. Marsministeren, och på bans lott foll det svära uppdraget att vid en resa till åtskilliga europiska hof söka omstämma diplomatien till förmån för Eider-danskhetens sak. Efter Marsminvisterens fall blef Lebmann amtman i Veile, från hvilken befattning han dock sedermera tog afsked, egnande sig hufvudsakligen åt sin verksambet som medlem at thinget. Ännu i Landsthingets sista session bidrog hans inflytelserika röst att åt de vigtigare frågorna gifva utslaget. Det blef hans lott, såsom ofta nu är fallet med annars erkändt liberala, att ställa sig på en ståndpunkt, som för mängden förefaller konservativ. Han, en af de hufvudsakligaste författarne af 1849 års grundlov, hade att utstå en af sina sista parlamentariska fejder emot dem, som i ändamål att förskaffa solkethinget en afgjord prioritet, sökte förrycka den likhet och jemvigt i makt, som grundlagen bestämt åt thingets båda afdelningar. — Orla Lehmann var Danmarks kanske mest mångsidigt utrustade politiska personlighet. Med Monrads värme och vältalighet för enade han en Halls eller en Kriegers skarpsinne, och lätt blir derför icke luckan efter honom att fylla för Danmark, som i sitt nuvarande politiska läge val har beho af falla sina stora man. — Otversten N. H. Hägerflycht, t. d. chef för Helsinge regemente, afled den 8 d:s å sin egendom Fredriksdal i Södermanland, nära 67 år gammal. Svenska diakonissanstalten. I senaste numret at olivebladet, ett blad för den tjenande kärleken, finner man ett utdrag ur diakonissanstaltens 21:sta årsberättelse. De ändamål, åt hvilka den svenska diakonissaustalten egnar sin verksamhet äro sjukoch fattigvård, barnaundervisning samt vården, af tallna qvinnor och barn. På diakonissanstaltens sjukhus i Stockholm ha under förflutna året 205 sjuklingar, till större delen qvinnor, varit intagne. Dessa personer hafva tillhört alla vårt lands provinser, ehuru flertalet at dem, såsom naturligt är då sjukhuset är beläget i Stockholm, varit bördiga från hufvudstaden. Vid sjukhus och sjukhem ätven på andra orter inom Sverige hatva 18 diakonisssystrar arbetat. — Flerestädes har behotvet at en personlig mellanlänk mellan de gifvande och de mottagande inom fattigvårdssamhällena visat sig och man har vändt sig till diakonissanstalten för att tå detta behot tyldt. Bristen på tillräckligt antal diakonissor har emellertid föranledt att endast på sju orter diakonissor kunnat vara vid vården om de fattiga behjelpliga. — Den verksamhet diakovissavsialten egnat åt barnaundervisningen har af ofvan anförda skäl afvenledes måst nägot inskränkas. Under år 1868 belöpte sig antalet at de skolor, hvilka af diakonissor förestodos, till 22, men under senast forflutna år endast ull 18. — Den räddande omsorgen om fallna qvinnor och vanartiga barn trån diakonissanstaltens sida har deremot något kunnat ökas. Eu I är jao säker om att I räike sgagan Nanalaan Pre