Göteborgsposten – 14 september 1870, sida 1

stiga uppför trapporna till honom, är jag säker om att han gerna skall gifva er alla de underrättelser han kan. Han talar gerna om gamla tider. Jag fördes till ett litet prydligt rum i andra våningen, der en treflig brasa flammade och en behaglig lukt at the spred sig. Jag inbjöds att taga en kopp, och som jag faun att bjudningen var hjertligt menad teckade jag. Mr Sparsfield plågades af reumatism, men var en munter och liflig gammal man samt mycket beredvillig att tala om gamla tider. — Meynell! utropade han. Jug kände Sam Meynell lika väl som jag kände min egen bror och Christian Meynell nästan lika väl som jag kände min far. Det radde me a sällskaplighet i gamla tider, sir. verlden tycks ha blifvit alltför full för att någon plats skulle finnas för vänskap. Samuel Meynell var en så god menniska som någonsin andats, men han tyckte för mycket om källarlifvet. Det fanns några trefliga källare på den tiden vid Aldersgate-stroet, och folk tyckte om att komma tillsammans der och tala om dagens händelser vid en pipa tobak och ett glas af den dryck hvarochen tyckte bäst om. Stackars Sam Meynell tog litet för mycket till bästa af sin favoritdryck, och då den flicka han var förlotvad med, miss Dobberly vid Jewin-street, öfvergaf honom och gifte sig med en slagtare vid Newgate, började Sam dricka allt mer och mer och försummade sin affär. En gång kom han till mig och sade Jng har sålt affären, Tomy, och reser till Frankrike. Detta var kort efter slaget vid Waterloo, och det fanns en hel mängd som fick lust att resa öfver till Frank