Göteborgsposten – 14 september 1870, sida 1

rike sedan Napoleon Bonaparte vändt ryggen till. Nåväl, sir, vi blefvo alla mycket öfverraskade öfver att Sam begaf sig till främmande land, men det öfverraskade oss ej så mycket da vi något år derefter fingo höra att han supit ihjäl sig i Calais. — Dog hau i Calais? — Ja, svarade den gamle mannen; jag har glömt hvem som förde hem nyheten, men jag kommer ihåg att jag hörde den. Stackars Sam Meynell dog och blef begrafven i Calais. — Är ni säker på att han blef begrafven i Calais? — Ja, så säker som jag kan vara på en sak. På den tiden var det ej oå latt att resa, och det var ingen som kunde föra stackars Sams qvarlefror tillbaka till England, ty hans mor var död och hans två systrar voro gifta någonstädes nere i Yorkshire. I Yorkshire! Jag fruktar att jag såg ut som ett får, då wr Sparsfield senior nämnde just denna provins, ty mina tankar togo vingar och voro hos Charlotte Halliday innan ordet väl hunnit öfver hans läppar. — hlef miss Meynell gift i Yorkshire? frågade jag. — Ja, hon gifte sig med någon farmer dernere. Hennes mor var en Lorkshireqvinna och hon samt hennes syster foro att besöka moderns slägtingar och kommo aldrig tillbaka till London. Den ena af dem gifte sig, den andra dog ogift. — Minns ni namnet på den man hon gifte sig med? — Nej, svarade iar Sparsfield, det gör jag verkligen ej.