Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 1

—ä iddi:za A —8— för den, då jag hunnit längre i mina efterspaningar. Skall jag komma hit i öfvermorgon och berätta er mina äfventyr — Jag tror det vara bäst om ni fortfar som ni börjat och låter mig få resultatet af ert arbete i dagboksform, svarade Sheldon. De båda männen skildes derefter. Klockan var nu half tre; hon skulle vara half fyra innan Valentine kunde infinna sig på Lawn — en passande timma för att besöka mrs Sheldon och erbjuda henne logebiljetten för det nya skådespelet. Kammarjungfrun underrättade honom om att mrs Sheldon var hemma och frågade om hun behagade stiga in i förmaket. Jo, han följde kammarjungfrun. En qvinnlig gestalt sågs sitta vid det breda Tudorfönstret, lutad öfver något handarbete. Det var Diana Paget, som befann sig ensam i rummet. Valentine led en liten missräkning då han ej sann den qvinna han älskade. Diana blickade upp från sitt handarbete och igenkände den besökande. Hon blef blossande röd, men rodnaden försvann nästan ögonblickligt, och Valentine märkte den ej ens. — Huru befinner ni er, Diana? sade han. Här är jag nu åter, som ni ser, och har fört med mig inträdeskort till Princess-teatern åt mrs Sheldon. — Ni är mycket god; men jag tror ej hon kommer att begagna sig deraf. Hon klagade öfver hufvulvärk i middags. — Åh, hon skall nog glömma sin hufvudvärk om