Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 1

Stockholm samt kanalförbindelsen mellan sjön Saimen och Finska viken tillhöra de stora töretagen i Ericsons handlingsrika lif. Men hvad som isynnerhet gjort E:s namn bekant år den verksamma andel han tagit i utförandet af de svenska jernvägsanläggningarne. Det var icke blott en framstående skicklighet såsom ingeniör, som han härvid ådagalade, utan i nästan lika hög grad tillvann sig hans egenskap såsom administrator allmänt erkännarde. Det förtroende hans personlighet lyckades tillvinna sig såväl inom som utom representationen har ock i icke ringa mån bidragit till att häfva de betänkligheter, man på åtskilliga håll hyste mot jernvägsföretagen, och sålunda medverkat till att dessa kommit till stånd. Ericson hade äfven under sitt sjuåriga chefskap för statens jernvägar att i lika grad lägna sig af förtroende från regeringens och från folkets sida, samt fick af konung såväl som representation mottaga bevis derpå. Utom den vanliga befordran på tjenstemannabanan, för hvilken vi ofvan redogjort, motiog han tid efter annan kommendörskorsen af Wasaoch Nordstjerne-ordnarne och slutligen storkorset af den förstnämnda. År 1854 blef han adlad och år 1860, vid konung Carl XV:des kröning, upphöjd i friherrligt stånd. — Sin erkänsla för Ericsons förtjenster ådagalade representationen genom att åt honom vid 1862—1863 årens riksdag votera en årlig pension af 15,000 rdr. lverste Ericson, som var gift med en gretvinna von Schwerin, sörjes af fyra barn, tre söner och en dotter. Svenska föreningen för frivillig sjukvård i fält har, såsom genom telegram i gårdagstidningen omnämndes, utfärdat ett upprop till allmänheten om insamling at bidrag för att derigenom i någon mån söka medverka till lindrande af de lidanden, som det nu pågående kriget mellan Frankrike och Tyskland ådragit tusendetal af krigare, hvilka hvar på sin post med sitt blod bevisat fosterlandet an trohet. Föreningen har till underlättande al sina strätvanden beslutat att utsända listor till öfverståthållaren i Stockholm samt till alla landshöfdingar och biskopar i riket, till alla regementsoch kärcheter, till alla ordförande i landstingen och hos stadsfullmäktige, till alla skarpskytteötverbetälhatvare samt till de fle sta bokhandlare i Stockholm, med en anhållan i den menskliga barmhertighetens namn att de hvar på sin plats måtte insamla och till vederbörande insända de bidrag, som mången helt visst skall skynda att till dem aflemna. Derjemte har föreningen föranledt en komite at välgörande damer i hufvudstaden att in samla en del sådana lätt transportabla persedlar, hvilka af den internationela komiteen litvit angifna såsom särdeles behöfliga, och har med anledning häraf denna dam-komite tillkännagifvit, att densamma emottager gäf vor at sjukvärdseffekter, såsom linne, charpi, flanell m. m. Föreningen har ansett, att insamlandet af ofvannämnde persedlar utom i Stockholm, lämpligast bör ske uti Göteborg och Malmo, för att från dessa 3:ne ställen direkte afsändas ull den internationela agenturen i Basel; och skall föreningen ofördrojligen uti tidningarne uppgifva de kommissionärer uti de båda sistnämnda städerna, med hvilka den lyckats ötverenskomma om sådana bidrags emottagande och vidare befordran. Komministersval. Vid i Söndags förrättadt sådant inom Böne pastorat, Redvägs härad af Elfsborgs län, tilltöllo de flesta rosterna v. pastorn i Alingsås A. Forsblad. Slottsbranden i Malmö. Malmötidningarne uttala sig i skarpa ordalag emot fångvårdsstyrelsens och dess högste chefs slapphet och öfverdrifvet filantropiska uppfattning af sitt kall samt förklara dessa omständigheter vara närmaste anledningen till de upprepade oordningar som företallit bland fångpersonalen å det nu nedbrända slottstängelset i Malmö samt slutligen töranledt den i Söndags inträffade katastrofen. Rörande fängarnes uppförande vid tillfället läses i Malmö N. Alleh. töljande: En del af sångarne deltog i arbetet, men största antalet hade man utkommenderat till östra fastningavallen, samt fullkomligt cernerat fästningen med soldater, husarer och skarpskyttar från Malmö och Lund, tillsammans omkr. 300 man, beväpnade med skarpladdade skjutvapen. Försök till rymning gjordes, men man tror ej att någon af fångarne lyckats undkomma. Under hela dagen såg man dem dansande och sjungande roa den ofantliga menniskomassa, som neditrån åskådade denna sällsamma scen. men först på aftonen, då de fingo ordres att bege sig in i den räddade norra flygeln, bröt deras vilda sinnelag ut. De sammanskockade sig och vägrade