Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 1

ää11 YPURLI)UKII. — VS att gå utför fästningsvallen. Först sedan kapt. Collin med en afdelning soldater af Södra Sk. intant.reg:tet, hvaraf 150 man voro inkommenderade till staden, gjort ett bajonettanfall mot den hyggliga samlingen, funno de för godt att begitva sig utför vallen, men äfven der stannade de, och lydde ej förr än man lade an med gevären och hotade att skjuta ner dem. Hela natten voro de särdeles oroliga. Fönster utslogos, dörrar sprängdes, somliga sökte att genom fönstren hissa sig ned på gården och andra rusade ut genom de sönderslagna dörrarne. Tvenne bajonettansall måste göras emot dem af soldaterna i förening med Malmö och Lunds skarpskyttar, innan man kunde bringa dem till lydnad. Endast den största stränghet och vaksamhet förskonade samhället ifrån att vid detta tillfälle blifva öfversvämmadt af 780 brottslingar. Man kan lätt föreställa sig att ängslan under detta dygn var stor inom samhället. En del af staden var hela tiden insvept i rök, och utom farhågan för eldens spridning hade man äfven att befara ett öfverfall af dessa samvetslösa och vilda bofvar. Vi äro derför stor tack skyldiga dem, som genom kraft och energi förekommo en dylik olycka, men deremot har man stort skäl att klandra ett komplett odugligt fångvårdssystem, som genom förvänd slapphet utsätter ett fredligt samhälle för en dylik fara. Hedersskänk. D. 1 d:s var i Töreboda anordnad en festlig middag till ära för komministern i Hjälstad, pastor A. Lundqvist, som i 12 år på ett utmärkt sätt handhaft pastoralvården i Fredsbergs församling, derilrån han nu afflyttat. Vid tillfället öfverlemnades till den högt aktade själasörjaren en hedersskänk, bestående af ett par siltverpjeser, den ena fylld med 50 specie-riksdalrar. En följd af kriget. Från Åmmebergstrakten skrifves till Örebro: Äfven till vår inskränkta vrå bland bergen sträcker sig krigets verkningar. Ötlver 100, ja, man har till och med sagt 300, arbetare hatva blifvit afskedade från Åmmebergs zinkgrufvor, en del med, en del utan löfte att efter krigets slut få återkomma. All malm, som brytes i dessa grufvor, utskickas nemligen, vaskad och rostad, till Belgien och andra länder, der bolaget La vieille Montagne har sina etablissementer, som nu måst inställa eller mycket inskränka sin verksamhet. Magistraten i Kristinehamn. På stadsfullmäktiges i Kristinehamu framställning har K. M:t medgisvit, att en ledig rådmansbefattning der i staden må lemnas t. v. obesatt, dock med vilkor att före utgången at nästa år till K. M:t ingitves fullständigt törslag till förändrad organisation af magistraten. Borgmästareval törrättades i Wimmerby i Oosdags, dervid, enligt telegram till P.T., v. häradsh. Wahlberg erhöll 144, Dehlen 124, Egnell 77 och Wimmerstedt 70 röster. Dessutom afgåfvos åtskilliga stänkröster. Lurendrejeri. Från Helsingborg telegraserades till A-Bl. i Onsdags, att soregående natten ett stort beslag egt rum, hvarvid lurendrejarnes femtonman-snipa med 4 doffelbalar och 18 helankaren sprit ombord, samt codsets egare blefvo tagna af kustsergeanten O. Nilsson i Helsingborg. En utställning af husflitsalster från Örebro län har i dagarne öppnats i residensstaden, och Nerik. Alleh., som tagit expositionen i ögnasigte, uttalar sig om densamma i mycket berömmande ordalag. Åtskilligt bland de utställda föremålen framhålles särskildt, såsom t. ex. en af en sattig torpare konsuuerad, särdeles sinnrik svarloch sågmaskm, ett af en bondeson på ett högst förtjenstfullt sätt törfärdigadt orgelharmonium, artistiskt uttörda träsniderier, möbler m. m. Bland kuriosa bemärkes en fiol, förfärdigad af en gosse, som eger blott en arm, men dock sjelr lär traktera sitt instrument. Vidskepelse. Från Broddetorp i trakten af Axevalla skrifves till Sköfde tidn. följande, som tydligt visar att upplysningen har ännu mången svår dust att bestå emot folkets öfvertro. Bredvid landsvågen emellan Bjellum och Klostret, låg på det förras egor en större sten, om hvilken en sägen går, att under den skulle ligga nycklarne till himlaberget och att jordagods-åfvenledles funnits under densamma, ty man har ofta sett under nattens dunkla timmar ett ljussken uppstiga omkring den. Denna katolska tro, meddelad af far till son, lockade för någon tid sedan fyra raska bonddrängar, att, med hopp om rikli. vinst, försöka tiliegna sig denna skatt, hvarföre de några nätter borrade och sprängde en del af stenen, så skotten deraf genljödo i den stilla sommarnatten. Ett nödvändigt vilkor var, att de icke fingo tala ett enda ord till hvarandra. De förbiresande som färdaues denna väg, hade den största svärighet i verlden att få sina hästar förbi jordagods-stallet, ty det borrades och skjöts skarpt, och då man tilltalade skatigräfvarne, voro de stumma som fiskar, så man trodde att de voro vansinniga. Stenens egare, som härför hade olägenhet, hotade att skjuta fridstörarne, om de ej afstode derifrån. Nu mäste de tala, och si! jordagodset sjönk allt djupare i jordens innandömen, — Qek — jag hunnit längre i mina efterspaningar. Skall