Göteborgsposten – 7 september 1870, sida 2

ibland dem, begifvit sig. Det berättas, att grefve Palikao d. 5:te anländt till Namur. Namur ligger vid den jernväg, som för öfver Lättich till Verviers, dit kejsar Napoleon med svit anlände d. 4:de, åtföljd af en preussisk och två belgiska officerare. Kejsaren, som är sjuk, tog in på jernvägshotellet och troddes skola afresa först följande dag. Förmodligen var det Palikaos afsigt att hinna upp Napoleon, för att med honom hafva några vigtiga öfverläggningar, kanske undfå hans afsägelseakt eller i motsatt fall hans protest mot de åtgärder, man i Paris vidtagit. Det är lätt att tänka sig, hvilket jubel, som rådt i Tyskland vid erhållandet af underrättelsen om kapituleringen vid Sdan. I Berlin smyckades i Lördags hvarje hus med flaggor, alla verkstäder och skolor stängdes, för att fira fest. Drottningen visade sig upprepade gånger på balkongen till det kongl. slottet och mottog de mest entusiastiska hyllningar. Det; sköts victoria och i Söndags skulle staden på ett praktfullt sätt illumineras. Tidigt i Lördags morse kom samma glädjebudskap till Hamburg. Staden smyckade sig genast i brokig skrud af flaggor. På Börsen uppställdes under jubel konungens lagerkransade byst, och samtidigt anställdes en insamling till de sårade, hvilken på få timmar inbragte 4000 chlr. Patriotiska tal höllos, och på aftonen var staden illuminerad. I Stettin afstannade alla affärer på grund af det herskande segerjublet. I Bremen ringde man i alla kyrkor och hela staden prunkade i flaggor. Straxt på eftermiddagen egde en fest rum på torget utanför rådhuset. Koralen Nu tackar Gud allt tolk uppspeltes och sjöngs af en oöfverskådlig menniskomassa. Äfven der illuminerades. I Itzehoe ljöd koralmusik från kyrktornet. På attonen skulle staden illuminera. I Minchen ha stadsfullmäktige biträdt adressen till sin konung mot hvarje främmande inblandning i det närvarande kriget. I Mainz (Baden) har kommunalrådet beslutat en adress till storhertigen, hvari det på slutet heter: Tyska folket lefver i den tillförsigten, att den höge härföraren skall ernå trygghet för en varaktig fred och att ett i frihet enigt fädernesland skall få den maktställning, som tillkommer detsamma, genom en ny reglering af den tyska gränsen. Afven i Damrstadt har kommunalrådet i en adress till sin storhertig framstält den begäran, att han måtte hos förbundsfältherren (konung Wilhelm) göra sitt inflytande gällande derhän, att med uteslutande af främmande inblandning blott en sådan fred blir sluten, som afser Tysklands intressen. Segerruset förblindar folket, och konung Wilbelm ler i mjugg, i det han låter sina armeer i snabba marscher rycka fram mot Pa: ris. Ingenting höres ännu från de andra europeiska makterna, och med dystra blickar stå de neutrala folken och åse, huru Preussen härdhändt triumferar öfver de s. k. stormakternas kalla indifferentism. Från Basel skrifves i Frankf. Journal, att 2000 man tyska trupper d. 26 Augusti sramryckt ända till Markolsheim, två mil från Colmar. Dermed är ockupationen af departementet Öfra Rhen företagen. 400 man fransk militär jemte beväpnade folkhopar har från Elsas vid Beilingen (by i badensiska Öfre-Rhenkretsen, ofvanföre Mällheims) gått öfver Rhen och plundrat platsen. Kl. 9 foro de på fartyg nedåt Rhen. En hjelpkår från Rastadt är på väg hit. France berättar, att generaluppbördsmannen i Chålons inträffat i Paris medförande 1,900,000 francs räddade undan preussarne; uhlanerna voro underrättade om fångsten, men appbördsmannen bade kastat guldet i en vagn och lyckligt kommit undan. Enligt samma tidning finnas 4 millioner kilogr. krut i de inre skansarne i Paris. Der finnas äfven för hvarje kanon 800 patroner. Ammunitionsutdelningen börjades d. 28 Aug. Preussens anspråk. I Bismarcks språkrör Nordd. allg. ztgäses följande, hvilket just i denna stund förtjenar synnerlig uppmärksamhet: Det förflutna lärer oss, på hvilket sätt vi säkrast kunna grunda vår framtid fred. lIlvad länman Ace d2 —