Göteborgsposten – 7 september 1870, sida 2

fabrikstoremngens fattigkassa för 11,500 rdr. Från Utlandet. Å Några postunderrättelser föreligga ännu icke, hvilka kunna gifva oss en klar föreställning om tilldragelserna vid Sdan. Dock finna vi af dagens telegrammer en ej alldeles ovigtig upplysning. Våra läsare torde erinra sig, att den nybildade 12:te armkåren i Parig under general Vinoy skyndsamt afsändes d. 28 Aug. från Paris, för att undsätta Mac Mahon. Densamma, bestående af 50,000 man, hann likväl ej i tid fram, för att kunna afböja det slutliga nederlaget, utan synes hafva på vägen mötts af underrättelsen om, att allt var slut vid Sdan. Han skyndade då att söka draga sig tillbaka, för att om möjligt uppnå Paris, och ett telegram berättar, att han verkstält sitt återtåg till Laon; men samtidigt heter det, att preussiska förtrupper varit synliga vid Fismes, en stad som ligger vid jernvägen ungefär midtemellan Reims och Soissons, der småfloderna Vesle och Ardre sammmanflyta. Från Laon gå tvenne jernvägar till Paris, en öfver Soisson, den närmaste, och en öfver Compisgne. Söker Vinoy att komma fram öfver Soissons, är det en möjlighet, att han blir afskuren af de framryckande preus sarne. Vi hoppas dock att han skall lyckas komma undan, då han skall bli för pariserbesättningen ett godt handtag. Emellertid framgår af denna armåkårs rörelse såsom visst, att Mac Mahon blifvit olyckligt uppebållen i trakten af Sdan i väntan på denna förstärkning. Hvilket olycksöde också, att den ej hann fram, då den möjligen kunde i ett afgörande ögonblick angripit preussarne i flanken och måhända gifvit en annan vändning åt detta gräsliga slag! Alldenstund de franska tidningarne inberäknat den 12:te armåkåren i den styrka, öfver hvilken Mac Mahon hade att kommendera, är det sannolikt, att hans egen disponibla armå varit jemförelsevis ringa, kanske ej ens uppgått till 100,000 man. Ännu sakna vi från preussisk sida uppgift om den kasitule rade franska armå6ens storlek, och det är blott en belgisk notis, som uppgifver dem till 80,000 man, hvaremot forne franske krigsministern Palikao sagt den vara 40,000 man, kvilken senare uppgift torde närmast öfverensstämma med sanningen. Den flera dagar iällande drabbningen har naturligtvis kostat oerhörd manspillan och sprängt en mängd franska trupper, af hvilka en del kommit mot öster, en del gått öfver belgiska gränsen (ensamt denna del är redan angifven till öfver 12,000 man) och en del trängt mot vester öfver Mezieres. Om vi antaga, att fransmännen 1 dessa strider förlorat i döda, sårade och fångar 30,000 man (preussiska konungen har sjelf sagt deras förlust vara ofantlig), att öf ver belgiska gränsen kommit i flyende och sårade inalles 20,000 man och att åt alla öfriga håll spridt sig 5,000 man, så skulle vi med c:a 50,000 man kapitulerande ha en styrka af c:a 100,000 man under Mac Mabon vid stridens början. Det danska Dagbladet, som angående de franska förhållandena är väl underrättadt, lemnar derjemte följande intressanta upplysningar: Det är kändt, och vi kunna från säker källa bekräfta det, att Mac Mahon ej ansåg det för riktigt att gå mot öster från Chålons; så smärtsamt det än var honom att svika en vapenbroder (Bazaine i Metz), menade han likväl, att det enda rätta var att föra den nybildade armåen till Paris och att begagna den till hufvudstadens försvar. Han begärde att Palikao skulle upprepa sin befallning om, att han skulle skynda Bazaine till undsättning, innan han ville åtlyda den. Men då kommo — det är ej någon anekdot, utan ett faktum som historiea skall bekräfta — både till honom och Palikao meddelanden från Bazaine, hvilka häfde alla betänkligheter, och han anträdde sin ödesdigra marsch. Han stannade icke, då det visade sig, att han följdes af en hel preussisk här, eller måhända han då icke kunde stanna, i stället för att komma mellan Stenay och Verdun till terrängen framför Metz, trängdes han upp mot nordost till Sedan, och så ofverväldigande var den styrka af fiender, som här drog sig tillsammans omkring honom, att äfven den trånga utvägen mot norr blef honom asskuren. Han stred i flera dagar och nätter; den olycka, som general de Failly lidit, återupprättade han följande dagen, och efter hvad vi veta om Mac Mahon vid Woerth, skall ingen våga att bryta stafven öfver den sårade tältherren, innan de närmare omständigheterna blitvit upplysta. Men vare sig att brott eller olycka varit med i spelet, är det slag, som genom Mac Mahons kapitulering med sin arme tillfogas Frankrike, dödande. Skulle det väl vara möjligt, att några hemliga krafter här drifvit sitt dystra spel och att verkligen såväl Palikao som Mac Mahon förts bakom ljuset af falska uppgitter om Bazaines verkliga ställning och vistelseort? Det vore forfärligt att tänka sig; men det kan likväl låta tänka sig. En gång skall väl allt det nu fördolda komma i dagen. För Frankrikes skull hoppas vi, att ingen af dess egna söner måtte härvid drifvit förrädarens forbannelsevärda handtering. Enligt hvad de ingångna uppgifterna från Belgien berätta, synas bonapartisterna ha flyktat från Paris. Kejsarinnan Eugenie har lemnat den franska bufvudstaden, och då det heter. att hennes inrikeaminidtar GhASAA an