Göteborgsposten – 7 september 1870, sida 1

wwwW — nat kastat skugga å en del personer, som med badhuset haft att skaffa, såsom t. ex. att ifrågavarande badhus blifvit assureradt endast nägra dagar före olyckans inträffande; hafva vi härom gjort oss närmare underrättade och funnit att ofvannämnda uppgift saknar all grund. Saken förhåller sig nemligen så, att badhuset redan för 11 år sedan assurerades i den allmänna fonden för byggnader å landet i Stockholm till belopp af 18,000 rdr. IIärför belöpande assuranspremier förföllo i Oktober hvarje år. Men som detta badhus i likhet med de flesta andra hade så att säga klena affärer vid badtidens slut sistl. år kunde direktionen för detsamma icke inbetala den i Oktober törfallna assuransafgiften. Ett par aktieegare i Grebbestad försökte då att intressera flera för denna inbetalning och sålunda förskottera det erforderliga beloppet, dock utan att härutinnan lyckas. Saken blef sedermera uppskjuten tid efter annan till slutligen kamreraren i sistl. Juni månad insände det i Oktober 1869 förfallna assuransbeloppet. Drunkning. En korresp. i skärgården skrifver till Red:n: Sistl. Söndag d. 4 d:s inträffade den olyckshändelsen att fiskaren Andreas Johanson från Gåla på Hönö, hvilken tillika med besättningen ombord å fiskarbåten Hans från Hönö Klofva kom från Marstrand, blef af storseglet kastad öfverbord i Fotösund och drunknade. Att såväl den drunknade som de andra ombord voro öfverlastade af starka drycker kan man taga tör alldeles gifvet då knappast en Söndag kan gå törbi utan att det vanliga ruset af de flesta skall intagas. Detta är så mycket sorgligare som flera fiskarefamiljer i dessa trakter skullefj berga sig ganska bra om ej deras mesta förtjenst användes till detta forderfliga fludums inköpande, som redan störtat en stor del af skärgårdsbefolkningen i elände. Slottsbranden i Malmö. Om denna i gårdagens tidn. omnämnda olyckshändelse meddelar Sn. P:n för i Måndags foljande: Elden, som efter all sannolikhet blifvit anlagd, utbröt omkr. kl. 7 på Söndags morgon i trätradsfabriken i slottets vestra flygel, hvilken inom kort stod i ljus låga. Den starka nordvestliga blåsten förde lågorna in öfver gården, hvarest funnos stora timmerupplag, och man fruktade att hela slottet skulle bli rof för lågorna. Emellertid lyckades man omsider efter stora ansträngningar begränsa elden, så att utom hela vestra flygeln, hvilken icke kunde räddas. endast hälften af södra byggnaden förstördes. Fångpersonalen, 780 man, blef utsläppt och fick taga plats på fästningsvallarne. En del at fångarne deltog villigt i släckningsarbetet, men mängden vägrade att arbeta och låg på vallarne som sysslolösa åskådare, under det de emellanåt sprungo upp, hurrade och dansade. De hade äfven åtkommit bränvin, hvilket förhöjde viluheten. Pangbevakningspersonalen var under dessa förhållanden otillräcklig, så att man maste dels inkalla till tjenstgöring det stadspermitterade manskapet af husarerna, dels telegrafera till chefen för södra skånska infanteriregementet att skyndsamt erhålla 150 man med skarp ammunition, och under dagens lopp anlände omkring 100 man. Släckningsarbetet leddes med utmärkt raskhet. Omkring kl. 2 erfor man, att eld åter var anlagd i norra byggnaden eller i gamla Malmöhus slott, men man lyckades dock att snart qväfva elden här. Beklagligtvis inträffade den olyckan att, då en skorsten instörtade, tvenne strålförare blefvo ihjelslagna och tre andra personer illa skadade. De båda omkomne voro muriarbetarne Lindskog och Lönnberg. På eftermiddagen ansåg man sig kunna hoppas att släckningen skulle till aftonen för det mesta vara verkställd, men dessvärre tog elden ny fart omkring kl. 7 på qvällen, då klämtning ånyo tillkännagaf taran. Hela staden kom då i rörelse och enhvar var bekymrad öfver att i händelse den stora fångpersonalen icke skulle kunna hållas qvar, man då icke heller kunde veta hvilka olyckliga följder för samhället och orten detta kunde medföra. Emellertid vidtogs den åtgärd att kommendera alla fångarne att begifva sig in i den norra byggnaden, som var oberörd af elden. Större delen lydde, men en del visade sig motsträfviga, och måste tvingas in. Derjemte cernerades fästningen af militär. Släckningsarbetet börJade nu åter med förnyad kraft sedan nytt manskap erhållits. — Men kl. 10 på aftonen började klämtningen för tredje gången. Elden lågade upp ånyo, och det behöfdes mer släckningsmanskap. Fångarne hade också blifvit ostyriga, och ett par hundrade bröto sig ut och kommo på inre borggården, der de dock förhöllo sig stilla. Bevakningen utgjordes nu af omkring 300 man, hvarje med 10 skarpa skott, och sålunda fördelad, att en afdelning upptog inre borggården, alla poster på vallarne voro fördubblade, starka afdelningar besatte bryggan öfver gratven och på yttre sidan om denna senare stod en tät kedja kring hela fästningen. Släckningsarbetet fortgick sedan, efter erhållen förstärkning, ganska raskt, ehuru elden inom den vestra byggnaden var mycket stark. Under natten hafva fångarne förhållit sig stilla. Missöden till sjös. I Wenersb. P:n lä ses: Slupen Försöket, hemma i Wenersborg, förolyckades totalt d. 30 Aug. i Dalbosjön. Lasten bestod af pitprops. Besättningen räddad, men förlorade alla sina tilihörigheter. — ngaren Edsvallaträffade natten till sistlidne Fredag ut för det missödet att törna på vid Slöingen å Wermlands näs. Fartyget, som lossat lasten, bestående af plank, på Aspholmen, har befunnits läck. En på släp varande pråm med last af plank blef äfven bergad. — Tvenne tomma plankpråmar, som afseglade från Aspholmen förliden Thorsdag, träffade ut för CV atarm Anh hakva gaaanrmanrg HA 182