Göteborgsposten – 6 september 1870, sida 2

— mig om att det förlorade brefret var ett ur hvilket jag ej gjort något utdrag. Detta uppfyllde mig med ny oro. Kunde det vara möjligt att jag förbisett något som innehöll en vigtigare upplysning än alla som jag samlat? Jag bråkade min hjerna med att försöka draga mig till minnes om det förlorade brefvet kunde ha innehållit i något vigtigt, men af de bref jag lagt å sido kunde jag ej erinra mig något som innehöll någonting minnesvärdt. Jag frågade miss Judson om hon hade någon misstanke hvem den person kunde vara som tsgit brefvet. Hon betraktade mig med ett isande småleende och svarade i ironisk ton: — Ni frågar om jag vet hvem som tagit brefvet, mr Hawkehurst. Er förvåning är märkvärdigt väl spelad; men jag låter ej bedraga mig två gånger. Då ni första gången kom till mig, hade jag mina misstankar; men ni kom försedd med ett bref från min bror, och som en kristen qväfde jag dessa misstankar. Jag vet nu att jag blifvit narrad af en bedragare, och att då jag anförtrodde dessa bref åt er anförtrodde jag dem åt en agent och ett verktyg för Theodore Judsons. Jag bedyrade att jag aldrig sett någondera af dessa herrar Judson; men hon kunde ej öfvertygas. — Jag låter ej bedraga mig för andra gången, sade hon. Hvilken annan än Theodore Judson skulle ha användt er? Hvilken annan än Theodore Judson skulle vara intresserad i Haygarthska förmögenheten? Åh, det var honom likt att använda en främling då han visste att hans