Göteborgsposten – 6 september 1870, sida 2

och var vid sista valen i Paris den, som er höll de flesta rösterna. Cremieux är en gammal republikan frår februarirevolutionens dagar, och vi ha föru redogjort för hans lefnadsförhällanden. Har är såsom advokat högt ansedd och åtnjuter äfven aktning för öfverlägsna juridiska kunskaper. Tillhör Rochefort republikanernas yttersta venster, så tillhör Ernest Picard deras höger. Han var neml. beredd att räcka det liberala kejsardömet handen, om det ville gifva en ytterhgare liberal utveckling åt författningen, än den som Ollivier antagit. Eugåne Pelletan och Garnier-Pages äro äfven bekanta namn från forna dagar, och Gambetta är en talangfull novus homo, hvars moderation likväl icke är af det slag, som höfves en regeringsman. Ingen kan högre än vi önska, att dessa män skola lyckas att inom sig bevara den för ett starkt försvar utåt nödiga enheten, ehuru vi knappast våga hoppas det. Att de ej skola gå in på afslutandet af en för Frankrike förödmjukande fred är gifvet, och Favre bar sjelf förklarat sig för ett försvar till det yttersta. Alldenstund stämningen inom Tyskland nu är mycket öfvermodig och oeftergifligt fordrar, att Frankrike skall neds-iga från sin innehafda plats i makternas råd, och då konung Wilhelm med hans minister icke synes hafva någonting emot att i detta fall efterkomma folkets vilja, så skall han tvifvelsutan, såsom vi redan nämnt, snart vara i antågande mot Paris, för att bekriga dess nya regering eller, såsom hans officiella organ kallar vissa af de män, som nu utgöra densemma, männen från gatan. Ått inga underrättelser i går ingingo från preussiska hären synes angifva, att någon verksamhet redan råder inom densamma. I krigets början sade man sig från tysk sida endast vilja föra kriget till sjelflörsvar och emot den regering, som frammanat kriget, hvilken naturligtvis från det hållet sades vara den kejserliga regeringen i Frankrike. Vi djerfves gentemot vår kollega på platsen ännu en gång uporepa detta, i det vi här återgifva konung Wilhelms proklamation, då han gick öfver Frankrikes gränser, så lydande: Eftersom kejsar Napoleon till lands och sjös angripit den tyska nationen, som önskade och ännu önskar att lefva i fred med det franska folket, har jag tagit befälet öfver de tyska armåerna, för att tillbakakasta denna inkräktning, och jag har af militära skäl ledts att öfverskrida Frankrikes gränser. Jag för krig mot soldater, icke mot franska nationen. Den senare skall derför fortfarande få åtnjuta säkerhet. Det är tydligt, att till dessa militära skäl för ett inträngande i Frankrike lagts politiska, och att det ej längre är den angripande Napoleon kriget gäller, utan den franska nationen, som den tyska nationen vill med sin konung i spetsen bryta ned från dess stormaktsställning. Derför kan ej heller ens en gedignare republikansk regering göra fred med Preussen och dess allierade, förrän den antingen utdrifvit deras armeer eller ock sjelf all deles förkrossats, såframt icke konung Wilhelm ger efter för den påtryckning, som makterna skola utöfva på honom, och intager den hållningen att, sedan den regering, som an grep Tyskland, nu fallit och lemnat rum för cn ny, erbjuda en för denna antaglig fred. Men detta är ej att vänta, ty konung Wil helm för nu ej längre försvarskrig och tyska folket önskar icke heller att lefva i fred med det franska folket, förrän detta blifvit vanmäktigt. Det är med en klar blick härför, som vi med en samtida i Stockholm utbrista: Gud skydde Frankrike!, ty det måste göra de otroligaste ansträngningar, om det skall kunna försvara sig emot den fiende, som redan inträngt djupt i dess kropp och piskar det med krigets blodiga gissel. Dess nya regerings krafter skola stallas på hårda prof Hvad man än må säga om den afgångna kejserliga regeringen, visst är dock, att den handlat med otrolig energi, för att skapa nya ar meer till landets försvar. Många hårda ord skola fällas öfver det fallna kejsardömet. Efterräkningens dagar skola nog komma för detsamma och många missbildningar i dess organism skola upptäckas. Man behötver icke i sin fantasi uppleta beskyllningar emot detsamma, hvilka äro alldeles grundlösa, såsom då man kar djerfvas säga, att kejsardömet velat inleda ett religionskrig emot Tyskland och luteranerna, en be skyllning som förfaller inför det enkla faktum, att i den tyska armåen helt visst finnas idet närmaste lika många katoliker som luteraner, likasom det i den franska armåen finnes många protestanter. För öfrigt har f. inrikesministern Chevreau i lagstiftande församlingen på det bestimdaste protesterat mot sådana dikter, som att franska regeringen ville upphetsa katoliker mot protestanter. Vid ett möte af styrelsen for Liverpools randelsförening i Onsdags ettermiddag väckes en motion angående gretven af Palikaos neddelande till lagstiftande församlingen i Pais, att 40,000 refflade gevär blifvit köpta i ivgland. Det beslöts att aflåta ett memoranlum till regeringen rörande törbudet mot ut