Göteborgsposten – 6 september 1870, sida 2

som genom sitt inbrytande kränkt förhandlings friheten, proklamerat republiken såsom Frank. rikes statsform, hvarefter Gambetta fått i upp. drag att, åtföljd at några andra af venstern. delgifva folket utanför församlingen, att republiken proklamerats, då folket genom jubelrop dertill gifvit sitt bifall. De i sessionsrummet qvarvarande deputerade synas derefter genast hafva bildat sig till en konstituerande församling, hvilken efter en stunds ötverlägnningar såsom välfärdsutskott i den undanträngda kejserliga regeringens ställe utsett en provisorisk, republikansk regering. Dertill har sannolikt icke åtgått lång tid, ty, såsom vi förut nämnt, allt var helt visst på förhand uppgjordt i beräkning på den väntade katastrofen. En proklamation har neml. antagligen i Söndags eftermiddag blifvit utfärdad, med tillkännagifvande att en provisorisk regering bildats, bestående af följande herrar, hvilka låtit försegla lagstiftande församlingens dörrar och sålunda förklarat densamma upplöst, neml.: Jules Favre, Jules Simon, Ernest Picard, Eugene Pelletan, Cremieux, Jules Ferry, Glais-Bizoin, Henri Rochefort, Arago, Garnier-Pages, Keratry, Gambetta, Magnin, Leflö och Grevy. Af dessa har Gambetta öfvertagit inrikes-, Favre utrikes-, Magnin finans-, Simon undervisnings-, Cremieux justitieoch Laflö krigsministersdepartementen. beratry har blifvit polisprefekt och Etienne Arago maire i Paris. Grevy är president för staterådet och Lavertuyon provisoriska regeringens generalsekreterare. Lyckligtvis har man behållit Trochu som guvernör, och eftersom den franska hufvudstadens säkerhet är hotad af den i närvarande stund helt visst redan framryckande fienden, förblir han den vigtigaste personligheten. Jules Trochu är född d. 12 Mars 1815 och har på slagfältet skördat lagrar. Guizot omtalar honom i sina Mmoires pour servir å Yhistoire de mon temps med mycket beröm och Bugeaud har om honom yttrat: II est apte ä parvenir å tout. Det återstår nu att se, om han i verkligheten skall komma att besanna denna spådom, att han bör kunna lyckas i allt. I den under kejsar Napoleons eget ordförandeskap bildade komiten för armåens omorganisering uppträdde han mycket frimodigt, och prins Napoleon har om honom i anledning deraf fällt följande yttrande, hvilket mycket bidrager till den folkgunst Trochu åtnjuter: Det är första gången jag hört någon tala med sådan uppriktighet inför en suverän. Hvad den provisoriska regeringen i öfrigt angår, så återfinna vi å listan öfver den namn, hvilkas dervaro ej är egnad att gifva synnerligt förtroende åt densammas förmåga at långt lif, t. ex. Henri Rochefort, en karrikatyr af en folkets man i detta ordets ädlare bemärkelse. Antagligen har man låtit honom slinka in med i denna regering, för att för ögonblicket smeka dräggen bland befolkningen, bvilken nu bör genom Flourens vara väl disciplinerad och sannolikt utgjort ett ej ringa slement af tolket, som i lagstiftande församlingen uppträdde med sina rop för republiken. Times pariserkorresp. skref häromdagen att maktens män konsumeras fort i dessa dagar i Paris, och sanningen häri skall nog visa sig af det sätt, hvarpå denna provisoriska regerings mycket talande medlemmar, af hvilka flera dock må nämnas med aktning, komma att föra Frankrikes runor. Jules Favre, som väl skall bjuda till att bli själen i denna regering, är nu en gammal man, ungefär jemnårig med Napoleon III. Han föddes, om vi minnas rätt, i Lyon år 1809 och tog som student redan verksam del i julirevolutionen 1830. År 1835 var han såsom advokat en at försvararne af de för aprilupproret 1834 anklagade och började sitt tal med orden: ÅJag är republikan! Denna sin politiska trosbekännelse har han städse förblifvit trogen, och han är derför en aktningsvärd politisk karakter. Napolen har ej låtit det saknas försök att få honom på sin sida, men han har motstått alla kejsardömets lockelser: Han fordrade på sin tid, att presidenten Ludvig Bonaparte och hans ministrar skulle försättas i anklagelsetillstånd med anledning af den romerska expeditionen 1849. I anledning häraf kan man vänta, att han skall, om ock hans tid som utrikesminister ej blir långvarig, påskynda Roms befrielse från dess despotiska prestregering. Jules Simon, som blifvit undervisningsminister, skall i denna egenskap vara på sin plats, och då Olliviers regering först konstruerades i Tuilerierna, var han starkt på tal för öfvertagande af undervisningsportföljen. Han är en af de män i Frankrike, som verkat itrigast för folkundervisningen i förening med den bekante skriftställaren Jean Mack. De äro båda hufvudmän för en stor liga för folkupplysningens utbredning, hvilken förening omfattar en massa stadsoch landtkommuner, der skolor och biblioteker upprättats etc. Han är en vältalig man och en varm patriot. I sin äfven på svenska utgifna bok om Pligtenhar han uttalat många högstämda tankar, på hvilkas rotfäste i karakteren de nu rådande allvarliga tidsförhållandena skola lemna prof. Han åtnjuter i hög grad folkets förtroende :