Göteborgsposten – 5 september 1870, sida 2

den vunna materielen — artilleriet lär isynnerhet varit rikt — ha ytterligare medel för sina nya armer till att med dem beherrska Frankrike. Kunskapen om denna sakernas utgång skall möjligen äfven leda till Bazaines kapitulering samt fästningen Netz uppgifvande. Man kan ej göra sig några illusioner i detta afseende; ty äfven om Bazaine, hvilket för öfrigt är föga troligt, skulle lyckas att slå sig igenom den tyska belägringsarmeen, skulle han dock snart öfverväldigas af öfvermakten. ct Samtidigt med det kampen stod i trakten af Södan, från morgonen d. 31 Aug. till middagen d. 1 d:s, gjorde Bazaine med flera armåkårer oupphörligt försök att från Metz slå sig igenom mot nordost, således öster om Mosellefloden. Han trängde ända fram till det ungefär ?(5 svensk mil ONO. från Metz belägna Retoufey, hvarest och vid de intill liggande platserna Noisseville och Servigny striderna synas hufvudsakligen hafva stått. Tyskarne sammanfatta dem under den gemensamma benämningen Slaget vid Noisseville. Å tyskarnes sida var det förnämligast 1:sta och 9:de armåkårerna, Manteuffel och Manstein, som voro i elden. Den förra kåren, ostpreussare, var tillochmed utsatt för ett nattligt öfverfall, hvarvid ett vildt handgemäng synes hafva egt rum, i det att telegram berättar, det preussarne måst begagna kolfvarne. Alldenstund det är sannolikt, att Bazaine handlat efter öfverenskommelse med Mac Mahon, synes hans afsigt ha varit att öster om Moselle tränga fram för att förena sig med den öfver Thionville kommande segerrike Mac Mahon, hvarefter de gemensamt skulle skynda att undsätta Strasbourg och efter hand uppsamla alla spridda trupper, för att möta tyskarne, som skulle ha denna starka franska arme på ena sidan och Paris med dess redan till en arm vuxna garnison på den andra. Pianen strandade, såsom vi veta. Ätven i Strasbourg har det under dessa dagar gått häftigt till. I Fredags morse, d. 2 d:s, öppnade fransmännen från fästningen en väftig eld utefter hela sin front. Från tysk sida omtalas artilleriförluster, hvilkas storlek uppgifves vara obekant, fastän det genast heter: Ådock jemförelsevis obetydlig. Antagligen har den således varit större, än man vill ut med. Men under skydd af denna häftiga eld gjorde besättningen äfven ett par utfall, hvilka tillbakakastades. De sista dagarne af Napoleons III:s regering ba således betecknats af hjeltemodiga, om än olyckliga strider för Frankrikes räddning undan fiendens förödmjukande öfvervälde. Sjelf skall Napoleon antagligen komma att interneras i någon af Preussens fästningsstäder, måhända i den gamla kröningsstaden Königsberg, der konung Wilhelm tog sin krona från domkyrkans altare, såsom en förläning af Gud, under det kejsar Napoleon ej ansett sg för mer än en folkets utkorade och icke tillmätit sig att kallas Herrans smorda, Napoleons son, som dagen före den strid vid Nouart, hvilken inledde katastrofen i Sådan, befann sig i Avesnes, alldeles intill belgiska gränsen, har troligen kommit undan på belgiskt område, eftersom intet om honom försports, och förts vidare till det kejserliga landtsbillet nära Dover i England. Kejsarinnan är Frankrikes herrskande regentinna. Hon var det åtminstone före katastrofen vid Sedan. Så länge hon ännu innehar regentskapet, består det andra kejsardömet åtminstone till namnet. Vid sin sida har hon grefven af Palikao, hvilken under senare tiden uppträdt med den största energi ych tillochmed vetat taga sin personlighet i akt gentemot den så populäre general Trochu. Det är väl sannolikt, att Palikao, i förening med öfriga bonapartister, skall söka att upp-i thålla kejsardömet, genom att få den kejSarlige prinsen utropad under modrens regentskap; men denna tanke skall helt visst icke kunna upprätthållas eller genomtöras, sedan Frankrikes ena arme genom kapitulationen bortsopats och den andra enligt all sannolikhet kommer att äfven bli upprifven. Vid Palikaos sida och med befälet ötver hela den i Paris samlade beväpnade styrkan står general Trochu, som derjemte åtnjuter tolkets gunst. Han är ej kejsardömets vän, och det omtalas tillochmed, att en brytning egt rum mellan honom och kejsarinnan, hvarvid den senare fordrat, att han skulle taga afsked, men fått till svar, att han endast på befallning skulle lemna sitt betäl. Trochu är orleanist och han stödjer sig på hela bourgeoisien i Paris samt på ett allt mäktigare parti inom lagstiftande församlingen. Det är ingalunda otroligt, att han skall, äfven beherrskande sina trupper, som äro honom tillgifna, i ordningens namn söka att tillvälla sig högsta makten, om icke med den beklädas, för att icke en revolution med dess fasor skall hinna uveckla sig genom den skräck, som under rättelsen om de franska armeernas nya olyckor måste framkalla inom det redan så starkt upprörda Paris. Efter kejsarens plötsliga fall och den förvirring, som deraf måste bli en följd bland alla hans anhängare såväl inom regeringen och armen som äfven inom lagstiftande församlingen, är det ingalunda otroligt, att en atar dal af daacan radan fHnf vanklanda mad