gen sprängt samt vid Stenay, hvars fästning bär skyddar öfvergången, och vid Dun, hvilken senare plats ligger (fogelvägen) ungefär 1!, sv. mil rakt i söder om Stenay. Tyska ströfkårer skola visserligen på ett par ställen ha upprifvit nämnda jernväg; men möjligt är likväl, att Mac Mahons armå får på densamma försprång. Det är onekligen en djerf strategisk rörelse, men den synes oss äfven bära vittne om, att Mac Mahon vetat begagna alla de fördelar trakten erbjuder. För ait tyska trupper skola kunna genskjuta honom, måste de ha gjort frontförändring, för att begagna banan från Chålons till Verdun, hvarefter de måste marschera på chausse. Det är ej sannolikt att de skola hinna utföra denna rörelse. Allt beror här på de snabba rörelserna, på denna kapplöpning mellan väldiga armer. hvars beskrifning en gång skall komma att upptaga några af krigshistoriens intressantaste blad. För att emellertid kunna riktigt bedöma arten af de båda mot hvarardra fientliga armåernas rörelser, bedja vi att få gå några dagar tillbaka, då det skall visa sig, att man å fransk sida med stor skicklighet tagit sitt parti och att, om det ringaste at lyckans solsken faller öfver deras vapen, belägringen af Pars ännu länge kan bli fördröjd och under tiden de ofantliga försvarskrafter utvecklas, som äro under organisation i Frankrike, Sedan Bazaine med sin hufvudstyrka — antaget att en del af hans arme undsluppit — blitvit innesluten i Metz, 110,000 man stark, enligt tyska uppgifter, beslöt man i det preussiska högqvarteret att anträda marschen mot Paris. En del af reservarmeen kallades till Metz, der den i törening med några kårer af högra flygeln och centern under prins Friedrich Carl, gjorde sig i ordning så att man trodde sig kunna aflåta en del af hufvudarmen. Denna del, bestående at gardet samt 4:de och 12:te armekårerna, skulle bilda den högra flygeln och ställdes under kronprinsens af Sachsen befäl, inalles 75,000 man, under det att kronprinsens af Preussen arme, 125,000 man, skulle bilda den venstra flygeln och konungen af Preussen följa efter med centern 30,000 man, hvilken tillsvidare skulle vara reserv. Vi veta ej bestämdt, hvilken dag denna arme egentligen anträdde sin kombinerade marsch. Den preussiske kronprinsens armå, hvars högqvarter under slagtningarne vid Metz var i Bar le Duc, bröt efter dessas lyckliga utgång för de preussiska vapnen upp. Han synes hafva med sin stab begifvit sig från Bar le Due till det ett par mil derifrån i sydvest belägna S:t Dizier, under det hans högra flygel framryckte öfver Vitry, den venstra öfver Troyes och förtrupperna svärmade fram mot Chålons och Epernay. Centern eller reserven under konungen ryckte straxt efter den högra flygeln, sannolikt för att vara genast till hands, ifall den franska armeen under Mac Mahon, som stod vid Chålons, skulle erbjuda ett slag, i hvilket fall den venstra flygeln, som äfven ryckte upp, skulle göra Moltkes bekanta kringgående rörelse. Under tiden hade preussarnes fjerde arm eller hela den mot Paris framryckande härens högra flygel under kronprinsens af Sachsen befäl brutit upp från Metz, bestående af, såsom sagdt, gardet (1:sta kåren) samt 4:de och 12:te armkärerna. Under det förtrupperna i alla riktningar svärmade kring, framryckte denna armå äfven i tvenne flyglar, mellan hvilka kavalleri underhöll förbindelsen. Den högra flygeln följde jernvägen melian Thionville och Montmedy, från Longuion görande en tur på bibanan till fästningen Longwy i nordost derifrån, hvilken uppmanades att gifva sig, men vägrade. Preussarne upprefvo på ett par ställen jernvägen, efter hvad det uppgifves. Från Montmedy följde de chaussen till den i VSV. derifrån belägna fästningen Stenay, som äfven uppmanades att gilva sig, men vägrade. Då de här icke kunde komma öfver Meusefloden, begåfvo de sig söderut till Dun, hvarest de gingo ötver floden och derifrån ryckte fram öfver Grand PrÅ mot Vouziers. Den sachsiske kronprinsens venstra flygel hade marscherat från Metz på chaussen öfver Etain mot Verdun, hvilken fästning äfven uppmanades att gifva sig, men vägrade. Här lyckades emellertid trupperna, bestående af 4:de armåekåren, att komma öfver Meuse, hvarefter den begaf sig på jernväg fram mot S:t MNnåbould. Emellertid hade Mac Mahon skyndsamt uppbrutit från Chalons i tvenne afdelningar, at hvilken den ena begaf sig på jernväg till Suippes och denrfrån på chausseen till Vouziers, under det att den andra afdelningen töljde jernvägen till Reims, stannade der ett par dagar och sedan ryckte på jernväg ötver Rethel mot Sedan. Den första atdelningen begaf sig på de båda chaussöerna från Vouzers öfver Le Chene populeux och Buzancy