Göteborgsposten – 30 augusti 1870, sida 2

det möjligt att kaptenen fått något väderkorn sf mitt förehafvande? Hvem skulle ha omtalat det för honom? Hvem skulle ha förrådt en hemlighet som var känd endast af George Sheldon och mig? Finnes det ej andra personer än Horatio Paget som bära tvättade lavendelfärgade handskar? Men det har alltid varit en vana hos kaptenen att glömma en handske efter sig, och det var erinringen häraf som hos mig födde iden af att han blandat sig in i affären med Goodge. Jag använde min afton till att genomläsa mrs Rebecca Haygarths bref. Det bleka bläcket, de gammaldags förkortningarne och den mycket tvetydiga ortografien gjorde arbetet besvärligt; men jag fortsatte ihärdigt min föresats och den gamla klockan slog två då jag började det sista brefvet. Ju djupare jag kommer in i denna sak, desto mera växer mitt intresse derför; det är ett intresse sui generis, skildt från utsigten till vinst — skildt tillochmed från tanken på att jag genom detta företag förtjenar mitt uppehälle på ett sätt som är nästan hederligt, ty om jag tillfälligtvis säger en osanning eller begår en handling af hyckleri, är jag ej sämre än en diplomat eller en Old Bailey-advokat. Jag skulle gerna vilja vinna de tretusen punden! men om jag ej blefve det ringaste rikare för mitt besvär, skulle jag ändock fortsätta det. Jag vill uppdaga hemligheten af den nattliga begrafningen på Dewsdale; jag vill lära känna historien om denna Mary Haygarth som ligger under den gamla idegranen på Spotswolds kyrkogård och som sörjdes af någon utan hopp om tröst. Skall jag någonsin lyckas